Matteus 4:13-16

Matteus 4:13 Och sedan han lämnat Nasaret kom han och bodde i Kapernaum, som ligger vid sjön, inom Sebulons och Naftalis områden, 14. för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: 15. Sebulons land och Naftalis land, vid havsvägen, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen, 16. det folk som satt i mörker fick se ett stort ljus, och för dem som satt i dödens land och skugga har ett ljus gått upp.

Matteus citerar LXX Septuaginta i Jesaja 9:1-2 Drink this first. Act quickly, O land of Zabulon, land of Nephthalim, and the rest inhabiting the sea-coast, and the land beyond Jordan, Galilee of the Gentiles. O people walking in darkness, behold a great light: ye that dwell in the region and shadow of death, a light shall shine upon you.

Så profeten Jesaja har gett olika beskrivningar i sin profetia om frälsningen till de olika folken i vad som verkar vara parallellism.

Meningen ”På andra sidan Jordan” betyder inte strikt öster om Jordan som frasen ibland betecknar, utan snarare i närheten av Jordan, eller kanske i närheten av Jordans källor. Se 5 Moseboken 1:1; 5 Moseboken 4:49. Det är ett sådant språk som en man skulle använda som beskrev de övre och ofullkomligt kända regionerna i landet – den mörka, ociviliserade regionen genom vilken den övre delen av Jordan flödade, och det hebreiska ordet ‛ēber, som här återges ”på andra sidan” betyder ”sida” – vid sidan om Jordan.

Moses och Midjaniterna

4 Moseboken 31:7 De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.

4 Moseboken 31:17 Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. 18 Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.

Hur ska en kristen svara på dessa tre verser?

Detta var i överensstämmelse med en gudomlig order i alla sådana fall ( 5 Moseboken 20:13) Men förintelsen verkar ha varit partiell-begränsad till de i trakten av det hebreiska lägret och som hade varit medskyldiga till komplotten av Baal-pegor (4 Moseboken 25:1-3) medan en stor del av midjaniterna verkar ha varit frånvarande på deras herdevandringar eller räddat sig själva genom flykt  (jämför Domarboken 6:1)

Det Gud krävde var hämnd som skulle krävas mot midjaniterna (4 Mos 31:2). Hur besluten togs sen i vem som skulle leva hängde helt och hållet på Moses (4 Mos 31:15).

En judisk källa säger följande: When a siege is placed around a city to conquer it, it should not be surrounded on all four sides, only on three. A place should be left for the inhabitants to flee and for all those who desire, to escape with their lives, as it is written Numbers 31:7: ‘And they besieged Midian as God commanded Moses.’ According to tradition, He commanded them to array the siege as described.

Melachim uMilchamot – Chapter 6 – Section 7

Källa: https://www.chabad.org/library/article_cdo/aid/1188350/jewish/Melachim-uMilchamot-Chapter-6.htm

Midjaniterna får skulden här för att folket lurades till främmande gudsdyrkan och därmed också för den straffdom som krävde tusentals israeliters liv. Detta i 4 Moseboken 25:1-18. Detta sammanfattar det väl skulle jag säga att detta var ett religiöst krig denna händelse handlade om.

Det var också vad Moses säger i 4 Mos 31:16: ”Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen.

För i 5 Moseboken 20:14 förbjuds det att döda barn men kanaaneerna verkar ha varit ett undantag från denna regel efter det dem begick mot Israeliterna. Och kvinnorna som dog var således de som lurade israeliterna till tron på andra gudar förutom att bedriva otukt med dem. I övrigt verkar det som att kvinnorna man tog som krigsbyte behandlades enligt lagarna i 5 Moseboken 21:10-16.

Johannes 12:8

Johannes 12:8 De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid

De goda kan ta det också som riktat till sig själva, men inte för att vara någon källa till oro; ty han talade om sin kroppliga närvaro. Ty med hänsyn till hans majestät, hans försyn, hans obeskrivliga och osynliga nåd, uppfylls hans egna ord, ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matteus 28:20.

Men med avseende på köttet antog han som Ordet, med avseende på det som han var som Jungfruns son, av det där han greps av judarna, spikad på träpålen, släpptes ner från korset, omsluten i en hölje, lagt i graven och manifesterad i hans uppståndelse, kommer ni inte alltid att ha honom. Och varför? Eftersom han i fyrtio dagar förenade sig med sina lärjungar och senare med avseende på sin kroppsliga närvaro och sedan förde dem fram för att se och inte följa honom steg han upp till himlen och är inte längre här.

Han är verkligen där och sitter vid Faderns högra sida; och han är också här och har aldrig dragit tillbaka sin närvaro av härlighet. Med andra ord, med avseende på hans gudomliga närvaro har vi alltid Kristus; beträffande hans närvaro i köttet sa man med rätta till lärjungarna: Jag har ni inte alltid. I detta avseende åtnjöt kyrkan hans närvaro bara några dagar: nu äger den honom genom tro, utan att se honom med ögonen. På vilket sätt som helst sägs det: Men mig har ni inte alltid, det kan inte längre, antar jag, efter denna dubbla lösning, förbli ett tvivel.

Mark 6:32 öde trakt

Mark 6:32 De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma.

Var låg denna öde trakt?

Jag hittade denna länk där en man dragit ett foto vid den nordöstra sidan om Galileiska sjön 1980 av en enslig plats:

https://ferrelljenkins.wordpress.com/2012/03/22/plants-growing-in-the-sea-of-galilee/

Denna bibelkommentar: https://www.biblestudytools.com/commentaries/peoples-new-testament/mark/6.html

säger att den ensliga platsen var Butaihas slätt.

Citat från länken: 32. Departed into a desert place. An uninhabited place; in this case the small plain of Butaiha, just east of where the Jordan enters the lake of Galilee.

Och kommentar från Mark 6:45 av samma länk: 45. To go to the other side before unto Bethsaida. John says, ”toward Capernaum.” Capernaum was the ultimate point to be reached; but on the way there they were to sail along the coast in a northwest direction, and touch at Bethsaida, take into the boat Jesus, who would go there by land, and then sail southwest to Capernaum. The ruins at Bethsaida are found near where the Jordan empties into the Sea of Galilee, and not very far distant from the scene of the miracle. For notes on the storm and Christ walking on the sea, see Matt. 14:22-32. Compare John 6:15-21 .

Hittade en karta med Butaihas slätt:  https://www.alamy.com/image-from-page-423-of-the-rob-roy-on-the-jordan-nile-red-sea-gennesareth-etc-image215767341.html?pv=1&stamp=2&imageid=C6C17013-B956-4E08-AA22-7E8BB45A43C2&p=721138&n=0&orientation=0&pn=1&searchtype=0&IsFromSearch=1&srch=foo%3dbar%26st%3d0%26pn%3d1%26ps%3d100%26sortby%3d2%26resultview%3dsortbyPopular%26npgs%3d0%26qt%3dgennesareth%26qt_raw%3dgennesareth%26lic%3d3%26mr%3d0%26pr%3d0%26ot%3d0%26creative%3d%26ag%3d0%26hc%3d0%26pc%3d%26blackwhite%3d%26cutout%3d%26tbar%3d1%26et%3d0x000000000000000000000%26vp%3d0%26loc%3d0%26imgt%3d0%26dtfr%3d%26dtto%3d%26size%3d0xFF%26archive%3d1%26groupid%3d%26pseudoid%3d%26a%3d%26cdid%3d%26cdsrt%3d%26name%3d%26qn%3d%26apalib%3d%26apalic%3d%26lightbox%3d%26gname%3d%26gtype%3d%26xstx%3d0%26simid%3d%26saveQry%3d%26editorial%3d1%26nu%3d%26t%3d%26edoptin%3d%26customgeoip%3d%26cap%3d1%26cbstore%3d1%26vd%3d0%26lb%3d%26fi%3d2%26edrf%3d0%26ispremium%3d1%26flip%3d0%26pl%3d

Enlligt Lukas 9:10 låg denna öde trakt i Betsaida. Butaiha verkar vara inom forntida Betsaidas område.

Så den ensliga platsen var på den nordöstra sidan om Galileiska sjön.

Matt 10:34 och Joh 14:27

Matteus 10:34 Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

Johannes 14:27 Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Johannes 16:33 Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Som vi ser handlar citaten i Johannesevangeliet någonting helt annat om än det som står i Matteus 10:34.

I Johannes 14:27 pratar Kristus om frid till lärjungarna en frid som inte världen inte kan ge. Möjligen refereras detta till om hjälparen i Johannes 14:26.

Guldmunnen säger:

”Svärd, som är ett annat ord för krig, är inte effekten av Kristus vilja, utan det är effekten av judarnas vrede. Kristus ville verkligen att alla skulle följa de gudomliga orden av hans förkunnelse, men eftersom människorna föll i oenighet så uppstod krig.” (Från hans kommentar på Matt 10:34)

Den som vill läsa meningen av Matteus 10:34 kan läsa det här:

https://www.google.se/amp/s/robertg86.wordpress.com/2019/06/12/matteus-1034-svard-inte-fred/amp/

Jeremia 17:4, Mika 7:18

Jeremia 17:4 Den egendom jag givit dig skall du tvingas avstå från. Jag skall göra dig till dina fienders slav i ett land som du inte känner. Ty min vrede har tänt en eld, den brinner för alltid.

Mika 7:18 Vilken gud är som du, du som tar bort skuld och förlåter synd hos dem som är kvar av din egendom. Din vrede består inte för alltid, du vill helst visa nåd.

——————————————————————————————————

Jeremia 17:1-4 är utelämnad i den grekiska versionen Septuaginta, det kan ses här: https://biblehub.com/sep/jeremiah/17.htm

En uttolkare tror att det beror på att man ville ”spara sitt folk”.

Kommentar till Mika 7:18: Han behåller inte sin vrede för evigt; fastän Gud i sitt rättfärdiga missnöje sände dem i fångenskap, men eftersom han inte behåller sin vrede för evigt, skall deras fångenskap inte vara för evigt, han kommer att tukta sin kvarleva, men inte förgöra dem, Sakarja 1:3.

Jeremia 17:3 Din rikedom och alla dina skatter skall jag utlämna till plundring som straff för alla de synder du begått överallt i ditt land.

Kommentar: Förståelsen är att all deras egendom och skatt över hela deras gränser, rikedomarna i hela landet, såväl som staden och templet, Jeremia 15:13 och alla deras höjder i hela landet, som användes för synd, för avgudadyrkan ska på grund av detta bli fiendens byte.

Händelsen i Jeremia 17:1-4 med Judas synd finns liknade i 5 Moseboken 32:22. Enligt den hebreiska bibeln så fort folket har gått så långt i tända Guds vrede till en eld så varar den vreden för alltid. Se också Jeremia 7:20.

Verbet som återges med ”avstå” i Jeremia 17:4 är det som används för att låta landet vila 2 Mosebok 23:11 och släppa borgenärer 5 Mosebok 15:2 under sabbatsåret. Eftersom Juda inte hade hållit dessa sabbatsår måste hon nu avbryta jordbearbetningen av Guds arv tills landet hade fått sin vila.

Detta besvarar skillnaden angående vreden mellan Jer 17:4 och Mika 7:18.

Mika 7:18 är detsamma som det i 2 Moseboken 34:6-7: Och Herren gick förbi honom och ropade: »Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. 7Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.«

Apostlagärningarna 8:27 Kandake, Kandace

Apostlagärningarna 8:27 Och han stod upp och gick. Och se, en etiopisk hovman*, en eunuck** hos drottning Kandace i Etiopien, vilken hon hade satt över hela sin skattkammare, hade kommit till Jerusalem för att tillbe,

I Meroitiska Hieroglyfer nämns krigardrottningen Amanishakheto https://en.wikipedia.org/wiki/Amanishakheto som Amaniskheto qor kd(ke) which means Amanishakheto, Qore and Kandake (”Ruler and Queen”).

Länk: https://nat.museum-digital.de/index.php?t=people&id=47148

Meroitic writing was deciphered in 1910 by F.Ll. Griffith after the discovery of a large number of new inscriptions in lower Nubia and at Meroe. The language, however, still remained a sealed book, though names of persons, deities, and places, as well as certain titles, either borrowed from Egyptian or Meroitic but occurring in Egyptian demotic texts, like kntjky, “Candace”, have readily been recognized.

http://cejsh.icm.edu.pl/cejsh/element/bwmeta1.element.hdl_11089_4031/c/No_2_2011.87-104.pdf

Page 88 EDWARD LIPIŃSKI

Frisläppandet av en fånge vid påsken

Matteus 27:15 Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan.

Varifrån kommer detta? Den information jag hittade är Pilatus okunnighet med lokala traditioner som med fanorna Flavius Josephus, The Jewish War 2.169-174 och Flavius Josephus, Jewish Antiquities 18.55-59 som ledde till en het missförståelse med judarna. För att skaffa gillande hos folkmassorna han introducerade denna populära sed är min tolkning av denna vers.

Bethsaida of Galilee

Bethsaida of Galilee

King James Version

John 12:21 The same came therefore to Philip, which was of Bethsaida of Galilee, and desired him, saying, Sir, we would see Jesus.

Although the apostle John tells us Bethsaida is “of Galilee” ( Joh 12:21 ), the region of Galilee does not seem to have always been so precisely defined, Josephus even referring to one Judas of Golan as “a Galilaean.” ( Jewish Antiquities, XVIII, 4 [i, 1]; The Jewish War, II, 118 [viii, 1])

Source: https://www.ancient-origins.net/news-history-archaeology/ancient-city-bethsaida-supposed-home-jesus-and-apostles-discovered-golan-020893

17 Chaim Ben David has shown that the Golan was considered by rabbinic sources, as well as by Josephus, to be part of Galilee.

Source: https://books.google.se/books?id=tmCWlYQDrOoC&pg=PA331&lpg=PA331&dq=Judas+of+Golan+Galilean.&source=bl&ots=ZcypZ5SmF9&sig=ACfU3U0K38eAxfp34_1joKp1YkBJzF70NA&hl=sv&sa=X#v=onepage&q=Judas%20of%20Golan%20Galilean.&f=false

Pulpit Commentary

He was probably called a Galilaean because Galilee was the seat of his insurrection (Josephus, ‘Ant.,’ 18, 1:1 and 6; also ‘Bell. Jud.,’ 2. 8:1; 17:8).

Vem köpte graven Abraham eller Jakob? Apg 7:16

Apg 7:15 Och Jakob drog ner till Egypten, och han dog, han och våra fäder. 1 Mos. 49:33

Apg 7:16 Och de blev förda till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en summa pengar av sönerna till Hamor från Sikem.*1 Mos. 47:30, 50:13, 33:19. Jos. 24:32.

*KXII: som var Sikems son. (Svenska Reformationsbibeln)

Ett svar kan vara att en kopist blandade ihop Abrahams gravköp med Jakobs när Jakobs söner begravde Jakob: 1 Moseboken 50:13 de förde honom till Kanaan och begravde honom i grottan på fältet i Makpela, det fält utanför Mamre som Abraham köpt som gravplats av hettiten Efron. Därför står det Abraham i handskriften vi fick i våra biblar istället för Jakob.

Det kan också vara så att Stefanos krediterar Abraham för Jakobs gravköp då han var patriarken eller att citatet i Apg 7:16 är två uttalanden i en som i Apg 7:7 med citat från både 1 Mos 15:14 och 2 Mos 3:12.

Ändå finns det fortfarande en annan möjlighet. Vi vet att Abraham bodde en tid i Sikems land och byggde till och med ett altare där (1 Moseboken 12: 5-6). Vi vet också att Jakob åkte till Sikem och satte upp sitt tält där ungefär 185 år senare (1 Moseboken 33:18). Kanske under den mellanliggande tidsperioden hade det infödda folket tagit tillbaka marken, och snarare än att kämpa för att återkräva det som redan var hans, köpte Jacob helt enkelt tillbaka marken fredligt. Marken skulle således ha köpts två gånger – först av Abraham (Genesis 23:4-20) och sedan, nästan två århundraden senare, av Jakob. Detta verkar vara en logisk förenade av fakta.

Att Stefanos eller evangelisten Lukas som hade skrivit Apostlagärningarna skulle ha misstagits sig är uteslutet.