Någon jag känner undrade om jag kunde erbjuda förklaringar till dessa verser och detta nedan är vad jag kunnat leverera.
1. Säger Bibeln att Haren idisslar?
3 Moseboken 11:6 haren, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er;
5 Moseboken 14:7 Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har tudelade klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, ty de idisslar men har inga klövar, de skall vara orena för er,
Jag noter först att i Septuaginta kopian av 3 Mos 11:6 står det att Haren inte idisslar: 6 And the hare, because it does not chew the cud, and does not divide the hoof, this is unclean to you.
Det lämnar oss kvar med 5 Moseboken 14:7. Jag är ingen zoolog så jag kommer ej gräva för djupt i detta utan försöka hitta en så simpel förklaring det går till detta. Frågan är hur Israeliterna uppfattade djurens rörelse och är det rättvist att översätta detta som idissla när idissla är mer en vetenskaplig och vardaglig betydelse?
Först och främst stämmer det att harar praktiserar en form av idissling, även om det är annorlunda än hos idisslare som kor, får och getter. Hos harar sker detta genom en process som kallas cecotrofi. Hararna producerar speciella mjuka avföringskulor, kallade cecotrofer, som innehåller höga halter av näringsämnen, särskilt vitaminer och proteiner.
Haren äter sedan dessa mjuka avföringskulor direkt från anus, vanligtvis under en viloperiod. Denna process kallas refekation eller koprofagi. De äter cecotroferna för att dra nytta av de näringsämnen som produceras i den andra passagen genom matsmältningssystemet, särskilt K-vitamin som produceras av bakterier i blindtarmen.
Så, medan harar inte har flera magar som traditionella idisslare, praktiserar de en form av selektivt intag av vissa delar av matsmältningen för att maximera näringsupptaget. Det är en fascinerande anpassning som hjälper harar att utnyttja näringsämnen på ett effektivt sätt från sin huvudsakliga diet av fibrer.
Så sammanfattningsvis, medan haren inte idisslar på samma sätt som traditionella idisslare, har den fortfarande en annan form av matsmältningsprocess som involverar selektiv konsumtion av delar av dess avföring. Därför ansågs det vara tillräckligt likt idissling för att klassificera haren som ”oren” enligt de bibliska lagarna om renhet.
Det finns två nyckelord angående idisslandet för denna vers gerah och alah.
När det kommer till ordet alah det finns i någon grammatisk form på bokstavligen varje sida i den hebreiska bibeln.
Nu i verserna i fråga används ‘alah som ett particip. Låt oss titta på de andra verserna där det används på detta sätt:
Jos 24:17 Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram.
Jesaja 8:7 Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde – kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar,
Nah 3:3 Hästarna stegrar sig, svärden flammar och spjuten blixtrar.
2 Krön 24:14 När de var färdiga lämnade de pengarna som blivit över till kungen och Jojada. Av dem tillverkades föremål till Herrens hus, både för gudstjänsten och offren, skålar och andra föremål av guld och silver. Så länge Jojada levde offrades dagligen brännoffer i Herrens hus.
Psaltaren 135:7 Han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd.
2 Samuel 6:15 Så hämtade David och hela Israel Herrens ark under jubel och basuners ljud.
(Liknande citat i 1 Krönikeboken 15:28)
Det sista skulle göra ont om ordet betydde uppstötningar. Inte konstigt att folk skrek…
Så vad har vi lärt oss? Det hebreiska ordet i fråga är INTE specifikt för uppstötningsprocessen; det är en fras av allmän rörelse. Och relaterat till den specifika frågan som är aktuell, är haren ett djur som ”får” det tidigare smälta materialet att ”komma upp” ur kroppen (men på ett annat sätt än en idisslare gör med haren, det kommer hela vägen igenom, men återigen, ordet är inte specifikt för uppstötningar) och tuggar därefter ”försmält material. Felet är att vi tillämpar de vetenskapliga termerna för idisslande på något som inte kräver det.
——————————————————————————————-
2. Tillåter 1 Korintierbrevet 7:36 incest?
En kritiker skriver ”Everyone To Christians, to make sense on God’s words comprehensibility in Bible:
Can you make sense in what circumstances that God allow a man to marry his virgin daughter without ever sinning? My point is also God should be comprehensible even if you Christians use KJV, RSV, NASB or other xxxV (triple x is not x-rated although we agree there are many obscene passages in Bible on incest) or that you use 66 books or 73 books Bible.
“But if any man thinks that he is acting unbecomingly toward his virgin daughter, if she is past her youth, and if it must be so, let him do what he wishes, he does not sin; let her marry. But he who stands firm in his heart, being under no constraint, but has authority over his own will, and has decided this in his own heart, to keep his own virgin daughter, he will do well. So then both he who gives his own virgin daughter in marriage does well, and he who does not give her in marriage will do better.”
1 Corinthians 7:36-38 NASB1995”
Svar: Notera först att det grekiska ordet för dotter (thugater) inte förekommer någonstans i dessa verser. Det är nåt som vissa översättningar lagt till i hur de uppfattat vad Paulus säger i denna kontext.
Vad vi har och göra med här är ordet parthenos ett ord som betyder jungfru i grekiska och förekommer i verser som Matteus 1:23 och Lukas 1:27.
Kritiken riktar sig här mot vers 36 om jag förstått kritikern rätt här.
King James Version och Textus Receptus läser vers 38 på detta sätt:
So then he that giveth [her] in marriage doeth well; but he that giveth [her] not in marriage doeth better.
Länk: http://www.greeknewtestament.com/B46C007.htm
Om jungfrun sannolikt kommer att lida genom sin oskuld, vare sig det är känslomässigt, psykologiskt, sexuellt, genom samhällets attityder eller på något annat sätt, speciellt när hon börjar bli lite äldre, så borde hon antingen få gifta sig med en man, eller så ska hennes platonska följeslagare gifta sig med henne. Hennes grundläggande behov måste beaktas och tillgodoses, och att göra något annat vore fel och syndigt.
Men inget stoppar att hon förblir en jungfru och tjänar Gud istället som något var ännu bättre än att gifta sig i det Paulus skriver i vers 38. Att gifta sig är bra men att förbli singel och tjäna Gud är ännu bättre.
1 Kor 7:32 Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. 33 Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags, 34 En ogift kvinna eller flicka tänker på vad som hör Herren till, på att hon skall vara helig till kropp och själ. Men den gifta kvinnan tänker på vad som hör världen till, hur hon skall vara sin man till lags.
Min slutsats blir att incest inte alls stöds av Paulus.
———————————————————————-
3. Varför säger 1 Petrusbrevet 3:7 att kvinnan är svagare?
1 Petrusbrevet 3:7
Och ni män, låt den kunskap ni har fått prägla ert samliv med hustrun, hon är ju den svagare. Visa henne aktning, ty också hon skall få del av livets gåva. Då skall ingenting stå i vägen för era böner.
Mitt svar till detta:
1 Petrusbrevet 3:7 bör förstås i sitt historiska och kulturella sammanhang för att uppskatta dess innebörd korrekt. I det antika samhället var kvinnan ofta underordnad mannen på många sätt, både socialt, ekonomiskt och juridiskt. Det var vanligt att kvinnor hade begränsad tillgång till resurser och makt, och deras status var i många avseenden lägre än männens.
När Petrus talar om kvinnan som ”den svagare” kan detta tolkas inom detta kontext av sociala och juridiska förhållanden. Det är viktigt att notera att han inte nödvändigtvis säger att kvinnor är svagare på alla områden, utan snarare att de hade en svagare ställning inom den samtidens strukturer.
Det är också viktigt att komma ihåg att Petrus uppmanar männen att visa aktning gentemot sina hustrur och att dela livets gåva med dem. Detta kan tolkas som ett uppmanande till att behandla kvinnor med värdighet och respekt, vilket kan ses som progressivt med tanke på den tidens kulturella normer.
Det är viktigt att arbeta för att bekämpa alla former av övergrepp och förtryck, och att främja jämställdhet och respekt mellan könen.
När det gäller varför det är Petrus som tar upp denna aspekt snarare än exempelvis Paulus, är det viktigt att komma ihåg att olika författare kan ha olika fokus och perspektiv. Paulus och Petrus var olika personer med olika erfarenheter och bakgrund, och de skrev till olika församlingar och i olika sammanhang. Deras skrifter kompletterar varandra och ger en mångfacetterad bild av den tidiga kristna tron och praxisen.
Brand ryckt ur elden 