Förlorat kristen plats återfunnen

Vad tänkte de kristna östromarna på när de byggde detta kristna center? Beviset pekar på att denna plats var den plats som de kristna i medeltiden och kanske antiken välfärdade till för att hedra minnet av miraklet där vår Herre Jesus Kristus vandrat och botat de demonbesatta och där demonerna senare gick in i en flock grisar som sprang ner från Galileiska sjöns östra brant sluttning.

Arkeologerna hittade inga fornlämningar från första århundradet på denna plats (Gergesa eller Gadara som är nutida Kursi) men denna plats är det bästa svaret ur ett vetenskapligt perspektiv som en vetenskaplig teori för var denna händelse inträffade som nämns i evangelierna.

På denna sida: http://www.greeknewtestament.com kan jämföra våra kristna bibeltexter till Nya Testamentet.

Jag tror på Textus Receptus är korrekt med sina varianter här nämligen Gergesa för Matteus och Gadara för Markus och Lukas. I många bibelöversättningar har Gerasa som stadens namn i Markus och Lukas evangelier och som är översatta från Codex Sinaiticus och Vaticanus. Detta har givetvis inte undgått för skeptiker som är snabba med att säga Gerasa är alldeles för långt ifrån Galileiska sjön, evangelisterna hade fel och att svinen tvingades till en lång maraton för att springa ner i sjön.

När Jesus mötte demoner som levde bland gravarna är sagt i olika läsarter som Gadara Gergesa och Gerasa (Matt 8:28-34; Mark 5:1-13; Lukas 8:26-39)

Orsaken till dessa skillnader är att det finns olika grundtexter den alexandrinska, den arameiska (Peshitta), latinska Vulgata, och den bysantinska texten.

Den alexandrinska texten läsarter har Gadara för Matteusevangeliet och Gerasa för Markusevangeliet och Lukasevangeliet. Den alexandrinska texten är den text som i nutid majoriteten av bibelversionerna har valt att översätta ifrån. I den alexandrinska texten saknas bland annat Markus 16:9-20 och Johannes 7:53-8:11. Den latinska Vulgata har samma orter som den alexandrinska texten för denna händelse. Den alexandrinska texten som utgörs av manuskripten Codex Vaticanus, Sinaiticus, D, P66 och P75.

Codex Sinaiticus har en ”rättelse” gjort av en kopiator i Lukas 8:26 och Lukas 8:37. Istället för Gerasa har namnet ändrats till Gergesa. Bibel 2000 har ”rättelsen” i just Lukas 8:26 och Lukas 8:37.

Dessa manuskript från den alexandrinska texten är bakom de flesta bibelversioner som Bibel 2000, Folkbibeln, och övriga biblar som finns ute idag. Den gemensamma textutgåvan för dessa biblar heter Nestle Aland.

Den Syriska Peshitta versionen (arameiska versionen av bibeln) har Gadara som platsen namn hos alla synoptiker som är ett annat namn för (Matteus, Markus och Lukas).

Den Bysantinska majoritetstexten och Textus Receptus har Gergesa hos Matteus, samt Gadara hos Markus och Lukas. Textus Receptus var den grundtext som användes i Europa under reformationen för biblarna (bla i en känd bibel som King James Version), men upphörde att vara den gemensamma grundtext för biblarna när den liberala bibelkritiken fick ett starkare fäste i slutet på 1800 talet.

Textus Receptus var den grekiska grundtext som var grunden för reformationsbiblarna som Luthers tyska bibel, den franska Olivetanus bibeln, italienska Diodati bibeln, portugisiska Almeida bibeln, spanska Reina Valera reformationsbibel, den engelska Geneve Bibeln och King James Version.

Dagens bibelkritik har valt att bryta med ett historiskt överlämnade, mer om detta här: http://www.bibel.se/objfiles/1/VadharhantmedBi_-397446755.pdf

Man kan sammanfatta detta med att de grundtexter som följs av biblar som NIV eller ESV bibeln och våra ”vanligaste svenska versioner” som Bibel 2000 och Folkbibeln har Gadara för Matteus och Gerasa för Markus och Lukas, medan grundtexterna som följs av den ortodoxa kristna kyrkan har antigen Gadara för alla synoptiker eller Gergesa för Matteus och Gadara för Markus och Lukas.

Textus Receptus som huvudsakligen används av den grekisk ortodoxa kyrkan blev senare den grundtext som skulle ligga till grund för Reformationsbiblarna i Europa innan den avfärdades av bibelkritiken på 1800 talet och som istället gav den alexandrinska texten fördelen i textkritiken.

Det finns antika mynt som har Gadaras namn och porträtterar ett skepp och visar att storstaden Gadara under den Romerska tiden var en stad som befann sig intill Galileiska sjön.

Några av dessa mynt kan man se i dessa sidor: http://biblelandpictures.com/?s=coin+gadara&post_type=product

https://www.cngcoins.com/Coin.aspx?CoinID=140369

Mynt från Gadara som upptäcktes och avbildar båtar till minne av Naumachia, eller sjöstrider som återskapades av Gadaras folk. Flera forskare har föreslagit att dessa slag ägde rum vid floden Yarmouk men nu är Galileiska sjön en försvarlig konklusion.

Mendel Nun en viktig auktoritet om Galileiska sjön hävdar att hamnen som upptäcktes 1985 sydöst om Galileiska sjön i Tel Samra var troligen staden Gadaras hamn som tillhör den mest magnifika och Hellenistiska stad som omgav Galileiska sjön.

Gadara befinner sig 8 km från Galileiska sjön och är nutida Umm Qais.
Gadara är läsarten som finns i den Syriska Peshitta hos alla 3 synoptiker.

Gerasa moderna Jerash som återfinns i nutida Jordanien likt Gadara är dock ända 60 km från Galileiska sjön och såldes inte i närheten av att vara en kandidat för miraklet. De manuskript som läser Gerasa är alltså felaktiga.

Trots detta vill en del teologer försvara Gerasa som ett ”orginal” hos Markus och Lukas. Hur skulle Markus och Lukas kunna något om palestinsk geografi när det är uppenbart att Gerasa inte är någonstans i närheten av det geografiska område som nämns i denna händelse hos synoptikerna?

Se denna karta för bekräftelse: https://www.ccel.org/bible/phillips/CP051GOSPELMAPS.htm

Några få uttolkare har velat att placera miraklets plats i staden Hippos. Men då inga manuskript eller textbevis nämner Hippos som miraklets plats avfärdas denna teori rätt fort.

Lösningen till problemet fick sitt ljus 1970 när en väg konstruerades på den östra sidan om Galileiska sjön. Upptäckten av en östromersk kyrka (senare kallat bysantinsk) byggd över en tidigare gravvalv indikerar en bosättning av gammalt datum.

Bild från kyrkans ruiner, området är väldigt vackert och fridfullt:

Då de kristna romarna var vana att markera platser som hade en kristen tradition genom att konstruera kyrkor och detta var Jesus enda noterade resa till ”andra sidan sjön” det är mycket troligt att platsen där denna östromerska/bysantinska kyrka står var forntida Gergesa.

Det är den enda platsen på östra sidan av Galileiska sjön där en klippa kommer ut till sjön och gravar har hittats i angränsande höjder.

Det kristna bysantinska riket var till den större delen av sin existens Europas stormakt och i Mellanöstern från 300 talet fram till år 1453 när ottomanska riket erövrade rikets huvudstad Konstantinopel år 1453.

Mer om bysantinska riket finns att läsa här: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Byzantine_Empire

Här är detalj info om kyrkan och dess omgivning på engelska från boken Archaeology and the New Testamentet av författaren John Mccray sidorna 166-167:

About 9 miles farther southeast of Tell Hum, around the Sea of Galilee, Tzaferis excavated the remains of a Byzantine church found in 1970 during construction of a new road. The church stands about 300 yards from the unexcavated tell of an ancient urban city known now as Tell el-Kursi. In the small bay nearby lie remains of a well constructed harbor. In 1971 Tzaferis began work on the basilica-type church, which had three aisles, a narthex, a large inner court, a small outer court, chapels, domestic rooms, and a beautiful mosaic pavement depicting birds, fruits, and flowers.

A dedicatory inscription in the pavement at the entry to the baptistery dates construction of the pavement to 585. (Detta innebär att kyrkan kan dateras tillbaka till Kejsar Maurikios tid baserat på detta årtal).

The work done to reconstruct the Byzantine church and its surroundings is impressive.
I am convinced that this site, known in modern times variously as El Kursi, Khersa, Chersa, Koursi, or Kersi, is Gergesa, the village visited by Jesus on the other side of the Jordan River (Mark 5:1; Matt 8:28; Luke 8:26)

Halfway up the steep hill behind the monastic compound containing the church there is a two-part building which consists of a small mosaic-paved chapel with an apse in one part and the base of a towerlike structure in the other. The latter structure encloses a huge boulder, 22 feet high, which the building may have been erected to preserve. Tzaferis thinks this memorial tower and chapel, as well as the monastery compound below, were constructed in the late fifth or early sixth century to mark the spot as the place of the miracle.

Eusebios i det tredje århundradet identifierade lokaliseringen med följande ord: ”Gergesa där Herren botade bort demonerna”. Den alexandrinska kyrkofadern Origenes från 200 talet identifierade också miraklets plats som Gergesa en forntid plats vid stränderna i Tiberiassjön. Detta visar att staden Gergesa fanns vid sjön till Origenes vetskap.

Den givmilda förbrukningen på den bysantinska kyrkan manifesterar att byggarna markerade en viktig kristen plats eller händelse. Kyrkan och och klostret byggdes i det fjärde århundradet. År 491 besökte munken Sabbas de heliga platserna runt omkring Galileiska sjön och bad i kyrkan som befinner sig i Kursi enligt Cyril av Skytopolis.

Ansträngningar gjordes för att markera denna plats som Gergesa, även innan det fanns arkeologiska bevis för att stödja det.

Exorcismen av demonerna och deras efterföljande entre i en flock svin är vad texten kallar ”på andra sidan sjön” (Matt 8:28; Mark 5:1; Lukas 8:26). En sådan beskrivning passar denna plats. En annan alternativ föreslagen plats på den sydvästra stranden av sjön är inte på ”andra sidan sjön” (Lukas 8:22) från Kapernaum men också i Galileen. Då platsen av exorcismen var i gergesenernas land vilket är mitt emot Galileen (Lukas 8:26) händelsen kunde inte ha ägt rum i Galileen.

Att händelsen inte ägde rum i Judeen eller Galileen visar herdarna som hade svinen var icke-judiska med största sannolikhet. Men några upplysningar om den saken ges inte av evangelierna.

Tvåtusen grisar/svin till antalet i denna händelse i evangelierna ser jag som en förstärkning alltså som hyperbol vilket man kan finna i händelser ur Gamla Testamentet.

Men samtidigt i Matt 8:34 ber hela befolkningen Jesus att lämna deras område så exorcismen av demonerna ur den demonbesatte i svinen måste ha handlat om en stor mängd svin.

Samtidigt att gris är något som är förbjudet för judar att äta och att området runt den östra sidan om Galileiska sjön fanns många icke-judar med största sannolikhet visar bara att demonernas antal som sägs i Mark 5:9 vara tillräckligt många för att gå in i ”2000 grisar”.
Då Kursi var en del av den grekiska staden Hippos förut och och att området ej var listad att betala skatt till templet i Jerusalem, vilket kan betyda då att området beboddes av icke-judar.

Svinen sprang ner från en ”brant sluttning” (Matt 8:32; Mark 5:13; Lukas 8:33) ner i sjön och drunknade. Kursi är den platsen på östra sidan av Galileiska sjön där en brant sluttning kommer ut till sjön. Nästan för ett århundrade sen argumenterade William Sanday att detta var platsen på basis av två punkter: Inte är det bara gravar nära till hands, men också en klippa som faller tvärbrant ner i sjön.

Annan information som är relaterad till denna händelse:

Kursi (Gergesa) is a picturesque setting on the eastern shore of the Sea of Galilee. The site has a rich history. A Byzantine community was established here and it thrived for over two centuries.

Källa: http://www.kursi-dig.org

In the time of the Byzantine Empire, the lake’s significance in Jesus’ life made it a major destination for Christian pilgrims. This led to the growth of a full-fledged tourist industry, complete with package tours and plenty of comfortable inns.

The lake’s importance declined when the Byzantines lost control and area came under the control of the Umayyad Caliphate and subsequent Islamic empires. Apart from Tiberias, the major towns and cities in the area were gradually abandoned. In 1187, Saladin defeated the armies of the Crusades at the Battle of Hattin, largely because he was able to cut the Crusaders off from the valuable fresh water of the Sea of Galilee.

Källa: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sea_of_Galilee

Byzantine period (5th-7th C AD)

The site was established in the middle of the 5th Century AD.  The monastery was built on a large area (145 x 123M) and was protected by walls.  According to some text (Cyrillus Scythopolis; ”Vita Saae”) the ”father” of Israeli monks,  Mar Saba, prayed here in 491AD with his fellow monks, on a tour of the Sea of Galilee.

The baptistery near the chapel was added in the 6th C.

Persian period (614-618 AD)

The Persians defeated the Byzantine rulers in 614 AD. The conquerors were assisted by the Jewish population in the Galilee, who seized the moment to reestablish an independent state. During the Persian invasion the site was severely damaged, and the monks were murdered. In the excavations of 2002, the archaeologists found Persian weapons in the monastery. This may have been the first Christian site damaged by the Persians in their bloody conquest of the Holy Land, which lasted for a brief time until the Byzantines recaptured the land.

Arab period (634 – 9th Century)

The Umayyad Caliphate Arabs captured the land in 636, and allowed the Christians to continue to worshiop and live in Kursi. The monastery was restored.
In the 8th C AD the monastery was damaged by the great earthquake (749), never to be used again as a place of worship.
During the 9th C the place was reused for residential and storage by local Arabs, and the mosaics may have been damaged at that time (erasing the figures on the magnificent floor).

Källa: http://www.biblewalks.com/Sites/Kursi.html

Kursi’s extensive monastery, built in the 5th century, covered 1.8 hectares. Around it stood a defensive stone wall with a watchtower. At its heart was a large church, with a spacious courtyard in front of it.

The church was divided by two rows of stone columns into a nave and two side aisles. Under a chapel in the right-hand aisle, skeletons of 30 monks were found buried in a crypt.

Källa: http://www.seetheholyland.net/kursi/

Although Kursi, with its Byzantine church and monastery on the northeastern shore of the Sea of Galilee, has been identified as Gadara or Gergesa and the site of the exorcism and drowning of the swine, no remains dating from the first century C.E. were found there, which makes the site a most improbable location. However, the discovery of a tower and chapel 200 meters (656 feet) south of the Byzantine church may support the identification of the site with the location of the miracle of the Gadarine swine.

Källa: http://www.bibleinterp.com/excavations/kursi.shtml

Från den sista länken finner vi följande uppgift: The gospel story of the miracle of the swine is also somewhat problematic. It seems highly unlikely that Jesus would have participated in the willful destruction of private property or in abuses to animals.

I en annan länk hittade jag följande svar till detta: Rushed down the steep (wrmhsen kata tou krhmnou). Down from the cliff (ablative case) into the sea. Constative aorist tense. The influence of mind on matter is now understood better than formerly, but we have the mastery of the mind of the Master on the minds of the maniacs, the power of Christ over the demons, over the herd of hogs. Difficulties in plenty exist for those who see only folk-lore and legend, but plain enough if we take Jesus to be really Lord and Saviour. The incidental destruction of the hogs need not trouble us when we are so familiar with nature’s tragedies which we cannot comprehend.

Källa: https://www.biblestudytools.com/commentaries/robertsons-word-pictures/matthew/matthew-8-32.html

Nasarets geografiska läge

Lukas 4:29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

31 Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.

Vägen från det ”traditionella Nasaret” till Kapernaum är en lång och krokig sådan och att det ”traditionella Nasaret” matchar inte beskrivningen av geografin lika bra av det som nämns i Lukas 4:29 angående branten av berget som staden är byggt på. Detta då man inte funnit en matchande klippa av det som beskrivs i Lukas 4:29 i det ”traditionella Nasaret”. Att Jesus kom ner till Kapernaum som sägs i Lukas 4:31 matchar mycket bättre med Har Nittay.

Detta kan annars vara en anspelning på Kristus ord i Matteus 5:14 Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas,

Samt att samma metod som folket i Nasaret ville döda Jesus med finns omnämnd i GT: 2 Krönikeboken 25:12 Ytterligare  10 000 togs till fånga av judeerna, som förde upp dem på toppen av en klippa och störtade ner dem därifrån så att alla krossades till döds.

Från Mount Nittays klippa du går ner från berget till Galileens strand och kommer fram till Kapernaum. Vilket matchar bra med den geografiska beskrivningen av Lukas 4:29-31.
Och Mount Nittay har ruiner från en övergiven forntid stad som ännu är icke-utgrävda.

Vackra och fridfulla bilder från Nitais område:

Mount Arbel och Mount Nittay var ett gemensamt berg innan en jordbävning år 759 före Kristus delade bort Nitai från Arbel av berget.

Infon rörande Nasaret har jag hämtat från denna sida: http://web.archive.org/web/20090916142604/http://www.geocities.com:80/athens/parthenon/3021/nazareth.html

Solförmörkelsen under korsfästelsen

Matteus 27:45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

Markus 15:33 Men vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet ända till nionde timmen.

Lukas 23:44 Och det var omkring sjätte timmen och det blev mörkt över hela jorden ända till nionde timmen. 45. Och solen förmörkades och förlåten i templet brast mitt itu.

Evangelisterna Matteus, Markus och Lukas talar om det stora mörker som föll över landet från den sjätte till den nionde timmen, Lukas förklarar: ”därför att solen miste sitt sken” och vid nionde timmen uppgav Jesus andan. Evangelisten Johannes placerar korsfästelsen till den sjätte timmen, och har ingenting om dödstiden, eller om något himlafenomen.

Nu är dehär solvisar-timmar, och eftersom det hände nära vårdagjämningen, så var dagens soltimmar mycket lika i längd till våra såkallade ekvinoktialtimmar, alltså enligt våra klockor, och evangelisten Markus korsfästes Jesus klockan nio på morgonen, och tre evangelister är överens om att det stora mörkret inföll klockan tolv på dagen och upphörde klockan 3 på eftermiddagen då Jesus dog.

Astronomin är till föga hjälp. Om det mörker Matteus, Markus och Lukas talar om var en solförmörkelse så verkar den långvarig, och därtill omöjlig. Augustinus, som på tal om solförmörkelser skriver ( i tredje boken kapitel 5 ) att man ”med solförmörkelser bara kan skrämma den dumma massan som inte vet att det handlar om de oföränderliga lagarna om himlakropparnas rörelse.”

Augustinus skriver att det inte kan ha varit naturliga orsaker som föranledde att solen blev mörk under korsfästelsen: ”eftersom påsk firas vid fullmåne, medan solförmörkelser äger rum endast vid nymåne.”

Annars ger ju en månförmörkelse faktiskt månytan en blodlik nyans, och en månförmörkelse syns också över hela den del av Jorden där månen står över horisonten, – det är naturligtvis fullmåne som går då upp då solen går ner, klockan sex på kvällen, och den 3 april år 33, som var en fredag, var månen faktiskt redan delvis förmörkad då den gick upp över Jerusalem. Men det förklarar inte hur solen miste sitt sken. Men som Augustinus säjer: ”i omvärlden är det fråga om iakttagelser men i religionen en fråga om tro”.

Kanas geografiska läge

Joh 2:11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12 Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.

Intressant. Johannes bekräftar Lukas i Luk 4:31: Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.

I Luk 4:31 handlar det om att Jesus gick ner från staden Nasaret som är byggd på ett berg för att gå ner mot Kapernaum. Detsamma sägs om Kana i Galileen, där beskrivningen passar med Arbel och Mount Nitais regioner.

Kapernaum nära Kana Johannes 4:46-47 Så kom Jesus tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. Och där var en man i kunglig tjänst, vars son låg sjuk i Kapernaum. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Gali­leen, gick han till honom och bad honom, att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden.

(Svenska Reformationsbibeln)

Historiken Josefus har några få referenser till Kana när han skriver om krigen i Galileen:

Life of Flavius Josephus

https://books.google.co.il/books?id=hHOBAAAAIAAJ&pg=PA247#v=onepage&q&f=false

https://books.google.co.il/books?id=p9PfAAAAMAAJ&pg=PA249

”At the same time also there came forces, both horsemen and footmen, from the king, and Sylla their commander, who was the captain of his guard; this Sylla pitched his camp at five furlongs distance from Julius, and set a guard upon the roads, both that which led to Cana, and that which led to the fortress Gamala, that he might hinder their inhabitants from getting provisions out of Galilee.”

Att återutrusta Sepphoris där Kana ligger enligt nedanstående karta skapar ingen mening alls.

Kana med denna beskrivning skulle ligga någonstans nära Julias, : https://en.m.wikipedia.org/wiki/Bethsaida och den vägen man skulle återutrusta och som var blockerad skulle vara rätt nära norr eller den nordvästra kanten vid Galileiska sjön, eller kanske tillbaka där Jordanfloden kommer in.

Johannes 6:38

King James Version John 6:38 For I came down from heaven, not to do mine own will, but the will of him that sent me.

King James Version John 6:39 And this is the Father’s will which hath sent me, that of all which he hath given me I should lose nothing, but should raise it up again at the last day.

King James Version John 6:40 And this is the will of him that sent me, that every one which seeth the Son, and believeth on him, may have everlasting life: and I will raise him up at the last day.

King James Version John 6:41 The Jews then murmured at him, because he said, I am the bread which came down from heaven.

King James John 6:42 Version And they said, Is not this Jesus, the son of Joseph, whose father and mother we know? how is it then that he saith, I came down from heaven? 

King James Version John 6:43 Jesus therefore answered and said unto them, Murmur not among yourselves.

King James Version John 6:44 No man can come to me, except the Father which hath sent me draw him: and I will raise him up at the last day.

Jesus preexistens i Johannes 6:38 som bekräftas i Johannes 6:42, och där vi ser kontexten som behandlar Jesus ord om att han kom ner från himlen, och att han är livets bröd.

Så judarna blev arga först över att Jesus sa att han är brödet som kommit ner från himlen (vers 41) och i vers 42 känner man Jesus föräldrar och undrar hur han kan påstå att han kommit ner från himlen.

Jag tror på bibeln här än nutida Antitrinitarism som lägger till saker om John 6:38 som saknar helt stöd i Bibeln.

Johannes 8:58

Johannes 8:58 Han svarade: Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.

Johannes 1:6 Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.

Johannes 1:3 Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

Johannes 1:2 Det fanns i begynnelsen hos Gud.

Johannes 1:4 I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Det grekiska verbet ginomai i Johannes 8:58 om Abraham förekommer i Joh 1:3 om hur allt blev till, och även i Joh 1:6 i kontrast med verbet ”fanns” och ”var” i Joh 1:2, 4 vilket betecknar den tillkommande i existensen i kontrast med den ursprungliga existensen. På samma sätt ”man” helt eftertryckligt i motstående med ”Ordet”, som är ämnet för de tidigare verserna. ”Ordet var Gud: ”mannen skickades ”från Gud.”

Det kan ses här: https://www.blueletterbible.org/kjv/jhn/8/58/t_conc_1005058

Eller här: http://www.sacrednamebible.com/kjvstrongs/CONGRK109.htm#S1096

Johannes 8:58 Han svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.”

En högtidlig och officiell förklaring som föregås av ”Sannerligen, sant.” Ytringen är tänkvärd. Det hävdar inte bara att han var före Abraham, men innan Abraham var, jag är.

Gudomlighet har ingen förfluten tid eller Futurum utan är alltid nuet. Genom användningen av verbet ”ginomai” betonas Kristi tidlösa och eviga natur, som går bortom Abraham och skapelsen.

Joh 8:59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.

3 Mos 24:16 Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.

Joh 8:59 har en skillnad mellan olika textvittnen, detta då den bysantinska texten som Reformationsbiblarna är baserade på och den syriska Peshitta dvs den arameiska bibeln läser denna vers med ord som inte finns i versioner som Bibel 2000 och Folkbibeln då de sistnämnda är baserade på Nestle Aland som utelämnar orden.

Detta kan ses här: http://www.greeknewtestament.com/B43C008.htm

Kommentarer jag fick på detta:

Texten från Johannes 8:58, där Jesus säger ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till”, är en av de viktigaste verserna när det gäller att förstå den kristna doktrinen om treenigheten. Här är en genomgång av argumenten som presenteras:

• Genom att förstå dessa olika aspekter av Johannes 8:58 och dess förhållande till andra verser i Johannesevangeliet, kan vi se hur det stöder tron på Jesu gudomlighet och treenigheten inom den kristna tron. Versen ger en tydlig indikation på att Jesus inte bara var en vanlig människa utan Gud själv, som existerade före skapelsen och har en tidlös och evig natur.

• Användningen av verbet ”ginomai”: Det grekiska verbet ”ginomai”, som används i Johannes 8:58 om Abraham och i andra verser i Johannes 1 om skapelsen, betonar att något blir till eller skapas. Genom att jämföra Jesu tidlösa existens med skapelsen och Abraham, som representerar alla skapade varelser och tiden själv, understryker Jesus sin överlägsna och gudomliga natur.

• Kontrast mellan Jesus och Johannes döparen: I Johannes 1:6 betonas skillnaden mellan Jesus och Johannes döparen. Johannes döparen var en människa som sändes av Gud, medan Jesus, ”Ordet”, existerade från begynnelsen hos Gud och var Gud själv. Detta betonar Jesu överlägsna natur gentemot alla andra skapade varelser.

• Evighetens natur: Gudomlighet transcenderar tid och rum. Genom att hävda att han var ”innan Abraham blev till” betonar Jesus sin eviga natur och sin överlägsna position gentemot all skapelse.

• Reaktionen från människor: Människornas reaktion på Jesu påstående visar att de förstod det som ett anspråk på gudomlig identitet. De tog upp stenar för att kasta på honom enligt lagens straff för hädelse (3 Moseboken 24:16). Detta visar att Jesus inte bara gjorde ett anspråk på att vara äldre än Abraham utan också att vara Gud själv.

Genom dessa argument och jämförelser mellan texterna i Johannesevangeliet och andra delar av Bibeln, stöder man vanligtvis argumentet för Jesu gudomlighet och treenigheten inom den kristna tron.

———————-

Det är en mycket viktig aspekt av dessa verser att förstå djupare, särskilt när det gäller den teologiska innebörden och hur de bidrar till att förklara Kristi gudomlighet och hans relation till skapelsen. Låt oss gå djupare in i detta:

• Användningen av verbet ”ginomai” (γίνομαι): I Johannes 8:58 och Johannes 1:3 används detta verb för att beteckna skapelse eller tillblivelse. När Jesus säger ”innan Abraham blev till” använder han detta verb för att betona sin tidlösa existens före Abraham och därmed sin gudomliga natur. I Johannes 1:3 används det för att förklara att ”allt blev till genom det” (Ordet), vilket också understryker Ordet (Jesus) som den ursprungliga kraften bakom all skapelse. Härigenom skapas en kontrast mellan den tidlösa existensen hos Ordet och den skapade världen.

• Kontrasten mellan Ordet och ”man” (människa): I Johannes 1:2, 4 beskrivs Ordet som ”var” hos Gud och som ”liv” och ”ljus” för människor. Denna beskrivning antyder Ordet (Jesus) som en tidlös och gudomlig entitet, nära förknippad med Gud själv och som källan till liv och ljus för mänskligheten. Å andra sidan introduceras ”man” (Johannes döparen) i vers 6, och det används ett annat verb, ”egeneto” (ἐγένετο), som betyder ”blev” eller ”hände”. Detta skapar en tydlig kontrast mellan Ordet (Jesus) och Johannes döparen, där den första är tidlös och gudomlig medan den senare är en skapad varelse.

• Ordet var Gud, mannen sändes från Gud: I Johannes 1:1-2 står det: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Här förklaras Ordet (Jesus) som en del av Gud och samtidigt som Gud själv. Detta bekräftar Jesu gudomliga natur. Senare i vers 6 framhålls Johannes döparen som ”skickades från Gud”, vilket återigen betonar den kontrasten mellan den gudomliga Ordet och en skapad människa.

Genom att analysera användningen av specifika verb och begrepp i dessa verser, förstår vi bättre den teologiska innebörden och betydelsen av Jesu gudomlighet och hans relation till skapelsen enligt Johannes evangelium.

Johannes 5:22-23

Johannes 5:22 Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

En anhängare av antitrinitarism använder olika verser för att motbevisa treenigheten i Johannes 5:22-23.

Johannes 17:18 Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen,

Att jämföras med följande verser: Johannes 10:36 Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son.

Johannes 20:21 Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.

Jesus var sänd av sin fader (den som födde honom) vilket är illustrerad av en del verser i Johannesevangeliet.

Johannes 5:43 Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom.

Svar till Johannes 5:43: Så långt ifrån självhävdelse eller hederssökande kom han i namnet av, som representerande, Fadern, endast vägledd av sin vilja, och utförde bara hans verk.

Och då dem var mycket fördomsfulla mot den sanne Messias, så var de alltid tillräckligt framåt för att omfamna en falsk: och verkligen följa någon som ställde upp sig för en timlig befriare av dem; som exemplen på Theudas och Judas från Galileen med andra visar; se Apostlagärningarna 5:36. Och det sanna skälet till att de förkastade Kristus var att han inte visade sig i yttre prakt och härlighet, inte heller upprättade ett timligt rike eller gav ut att han skulle befria dem från det romerska oket.

Johannes 5:24 Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Att jämföras med Johannes 12:44 Jesus ropade: »Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.

Vers 45 är en stark bekräftelse på hans likhet med Gud

Romarbrevet 2:16 Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

Apg 17:31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.«

Kritikern skriver om dessa verser ”Lägg märke till att Gud Fadern verkligen kommer att döma. Men sättet han kommer att döma alla människor är genom en man som han har utsett, nämligen Jesus. Jesus är HUR Gud Fadern kommer att fullborda sin dom. Han har gett Jesus denna dom att verkställa för hans räkning, i hans namn.”

Först av allt vad menas med verserna som anhängaren av antitrinitarism citerar?

Om man jämför det som står i Romarbrevet med Markus 4:22 och 1 Korinthierbrevet 4:5 så pratas om det som göms i människan i varför de agerat som de gjort i deras handlingar som kommer avslöjas i domedagen.

Och det som står i Apg 17:31 kan jämföras med Matteus 25:31-46.

Sedan väljer kritikern att ignorera att människorna kommer stå inför Kristi domstol på sista dagen: 2 Korinthierbrevet 5:10 Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.

Efesierbrevet 6:8 Ni vet att var och en som gör något gott får sin lön för det av Herren, vare sig han är slav eller fri.

Romarbrevet 14:10: Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol.

Kristi domstol är synonymt med Guds domstol.

Borde då detta inte säga Faderns domstol? För Fadern prisas i andra skriftställen: Efesierbrevet 1:3, och 1 Petrusbrevet 1:3.

Noterbart också att den arameiska bibeln , Hieronymus latinska Vulgata och Textus Receptus som King James Version är baserat på har Kristus i Rom 14:10 medan Sinaiticus och Vaticanus läser Gud i Rom 14:10.

För de bästa vittnena och många tidiga kyrkofäder citerar just Kristus domstol i Rom 14:10.

Om det är Jesus som ska döma oss i hans domstol då är det Gud som gör det och inte någon profet/budbärare som Islam lär ut eller någon polyteistisk halvgud från antitrinitarism.

Antitrinitarism lära är en motsägelse med monoteism.

Johannes 17:21

Johannes 17:21 Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.

Att jämföras med följande citat från Johannesevangeliet då skriften hänger ihop som en röd tråd:

Johannes 10:38 Men om jag gör dem, tro då gär­ningarna, om ni inte tror mig, för att ni ska veta och tro att Fadern är i mig och jag i honom.

Johannes 13:35 Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Johannes 14:10-11 Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 11 Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Johannes 14:23 svarade: »Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom.

Johannes 17:8 Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.

Johannes 9:39

Johannes 9:39: Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Så sa också Paulus i Romarbrevet 9:30-31: Vad innebär nu detta? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, har vunnit rättfärdighet, men en rättfärdighet som bygger på tro. 31Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, kom inte fram till den lagen.

Genom att säga: ”Till en dom har jag kommit hit till världen” Han både gjorde människan starkare att respektera tron, och väckte de som följde honom för fariséerna följde honom. Och ”domen” han pratade med en referens  till en större bestraffning som visade att de som dömt ut en dom mot honom (Johannes 9:24) hade mottagit en större dom mot dem själva, att de som hade fördömt honom som en syndare, var dem själva personerna som fördömdes. I denna passage han pratar om två återhämtande av syn, och två blindhet, en medveten sådan och den andra andlig.

Kan man annars koppla detta till liknelsen om farisén och tullindrivaren i Lukas 18:9-14?

Matteus 9:9

Ett populärt argument av Kristendomens motståndare sådana som Bart Ehrman och muslimska apologeter använder det argumentet att evangelisten Matteus har skrivits i tredje person baserat på Matt 9:9 som säger följande:Matteus 9:9 Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ”Följ mig!” Och Matteus steg upp och följde honom

Och därför är författaren av detta evangelium ej honom som namnges enligt kritikerna.

Så här säger den populära kritikern Bart Ehrman om Matteus 9:9:

The first gospel speaks of Matthew in the third person

Even when this Gospel narrates the event of Matthew being called to become a disciple, it talks about “him,” not about “me.”

–Bart Ehrman, Jesus, Interrupted

Den populära avlidna muslimska apologeten Ahmed Deedat om Matteus 9:9:

And as Jesus passed forth thence, he (Jesus) saw a man, named Matthew, sitting at the receipt of custom: and he (Jesus) saith unto him (Matthew), follow me (Jesus) And he (Matthew) arose, and followed him (Jesus).” (Matthew 9:9)

Without any stretch of the imagination, one can see that the “He’s” and the “Him’s” of the above narration do not refer to Jesus or Matthew as its author, but some third person writing what he saw and heard a hearsay account. If we cannot even attribute this “book of dreams” (as the first Gospel is also described) to the disciple Matthew, how can we accept it as the Word of God?

Runt år 400 stötte Augustinus på detta argument av Faustulus från Mileve

”Faustus tror sig själv vara underbart smart i att bevisa Matteus är ej författaren av hans evangelium, för när han nämner om valet av sig själv i Matteus 9:9 han säger inte, Han såg mig, och sa till mig, följ mig, utan, Han såg honom, och sade till honom, Följ Mig…”

Detta måste ha sagts i okunnighet eller från en plan att vilseleda. Faustus kan knappast vara så okunnig att inte läst och hörd att berättare, när de pratar om sig själva, att de ofta använder en konstruktion som att man pratar om någon annan. Det är mer troligt att Faustus önskar att konfundera de som är mer okunnigare än han själv, i hopp om att få grepp inte få obekanta med dessa saker.

Augustinus mot Faustus 17.1.4

Och Augustinus har helt rätt:

Xenofon den grekiska författaren, soldaten, historiken och politikern refererar till sig själv i tredje person genom Anabasis:

There was in the army a certain Xenophon, an Athenian, who accompanied the army neither as a general nor as a captain nor as a private soldier; but Proxenos, an old acquaintance, had sent for him.”

–Xenophon, Anabasis 3.1

See also Anabasis 1.8.15; 2.5.40; 3.1.10, 47, etc.

•See also Caesar’s Commentaries, Josephus’s Jewish War, Nicolaus’s History, Dexippus’s Scythica, etc.

Trots detta har vissa skeptiker fortfarande tvivel att Matteus inte är författare till hans evangelium enbart för att Matteus har en minimal roll i sitt evangelium baserat på Matteus 9:9 och Matteus 10:3 och inte en större roll som forntida klassiska författare har i sina verk, eller att Matteusevangeliet 1:1 börjar med att handla om Jesus genealogi och inte att Matteus identifieras som författare. Mitt svar blir att Matteusevangeliet handlar om Jesus Kristus i ett budskap om frälsning och att han är den utlovade Messias från den hebreiska bibeln. Matteusevangeliet är inget glädjebudskap om Matteus utan om frälsaren Jesus Kristus.

Matteus 13:30 Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.

Matteus själv kommer vara en del av detta vete. Så varför skulle evangeliet då intressera sig om författaren?

Tulluppbördsmannen Levi Matteus var en av Jesu lärjungar och han hade blivit övertygad om att Jesus var denne Messias som profeterna lovat skulle komma.

När han skrev ner sin berättelse om Jesu liv och verksamhet riktade han sig till judarna i Palestina.

Hans syfte var att visa att Jesus var den utlovade Messias, och följaktligen såg han det som sin främsta uppgift att plocka fram alla bevis han kunde hitta för att den här snickaren från Galiléen stämde in på profetiorna.

Först och främst måste han alltså visa att Jesu adoptivfar Josef verkligen var en ättling till kung David, och det gjorde han med hjälp av de släktregister som prästerna hade hand om (efter Serubbabels tid) och de som fanns i Gamla testamentet (fram till och med Serubbabel).

Huruvida budskapet är sant i evangeliet visas inte av såna här exempel.

Hade det Matteus skrivit handlat om Matteus och inte Kristus då hade det funnits giltighet i detta argument. Men nu är det inte så. Att Matteus skildrar detta i tredje person är inget argument för att Matteusevangeliet skulle vara ogiltigt som påvisats.

Det är också omöjligt att kunna ha biografisk information om en judisk tullindrivare från första århundradets Judeen på samma sätt som vi har mer biografisk information om klassiska författare som har haft en stor inverkan. Inte sagt att Matteusevangeliet inte skulle ha haft en stor inverkan utan mer Matteus som person.

Det finns andra saker från evangeliet som kan diskutera rörande evangeliets trovärdighet och detta exempel är definitivt inte ett av dem.

————————————————————————————————-

Noteringar från en muslimsk kritiker i nätet:

*WHO DID JESUS pbuh SEE AT THE RECEIPT OF CUSTOMS?*

If you think that the Gospels are divinely inspired, then consider this:

According to Mark, Jesus saw *Levi* the son of Alphaeus when Jesus passed by whereas Matthew indicates that it was *Matthew* himself whom Jesus saw when he passed by:

Mark 2:14 ”And as he passed by, *he saw Levi the [son] of Alphaeus sitting at the receipt of custom, and said unto him, Follow me. And he arose and followed him.*

Matthew 9:9 ”And as Jesus passed forth from thence, *he saw a man, named Matthew, sitting at the receipt of custom: and he saith unto him, Follow me. And he arose, and followed him.* ”

However, according to Luke, the son of Alphaeus is *James, not Levi❗* 😵

Luke 6:15 Matthew and Thomas, *James the [son] of Alphaeus, and Simon called Zelotes,*”

*So who did Jesus see when he passed by? Matthew or James or Levi?*

*And who is Levi the son of Alphaeus in Mark?*

*HOW CAN WE GAMBLE OUR VERY SALVATION ON THESE CONFUSED DOCUMENTS* ❓😨

Svar: Här visar Lukas (Luk 6:16) oss vägen med sin: καὶ Ἰούδαν Ἰακώβου, bara vi får inte med detta förstå brodern utan sonen till en annars okänd Jakob. Från Johannes 14:22 vet vi att det förutom Judas Iskariot fanns ytterligare en Judas bland de tolv.

Och det är konstigt att muslimen inte nämner Markus 3:18 som säger följande (och är i enighet med Lukas 6:15): vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios

Så ”problemet” är inte en motsägelse mellan Markus och Lukas utan att vi har två personer med samma namn.

Med detta sagt kan jag konstatera att folk hade samma namn i första århundrandets Judeen och Galileen var inget ovanligt.

Markus och Lukas talar om honom som Levi, men Matteus själv använde namnet som har älskats under hela den kristna eran. Spekulationerna att Jesus gav Levi namnet ”Matteus”, som betyder ”Guds gåva”, är inte orimliga; ty Jesus gav också Simon namnet ”Petrus”.

Trots allt är Matteus 9:9-13, Markus 2:13-17, Lukas 5:27-32 också samma händelse kronologiskt.