Lukas 7:17 Och ryktet om honom gick ut över hela Judeen och i hela trakten där omkring.
Historien verkar till och med ha nått Johannes i fängelse, öster om Döda havet (Lukas 7:18-23).
Tanken att St Lukas därför antog att Nain var i Judeen är ganska grundlös. Han menar att historien om händelsen i Nain spred sig till över hela Judeen.
Jesus hade redan hunnit vara i Galileen från Lukas 4:14 fram till denna händelse. I dessa 3 kapitel skildras händelser i bla Nasaret, Kapernaum, och Gennesaretsjön. Jesus besök i Nasarets synagoga gjorde honom känt i Galileens trakt förutom det som står i Lukas 4:14-15 och att han predikade i Galileens synagogor enligt Lukas 4:44.
Matteus 3:2 och förkunnade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”
Matteus 4:17 Från den tiden började Jesus förkunna: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”
Matteus 10:7 Förkunna på er väg att himmelriket är nära.
Matteus 16:28 Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.”
Markus 9:1 Och han sade: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.”
Lukas 9:27 Jag försäkrar er: några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike.”
Markus 13:30 Sannerligen detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.
Dessa verser predikar inte om Jesus slutgiltiga ankomst att döma världen, utan snarare hans andliga ankomst etableringen av hans rike. Detta uppfylldes i pingsten (Apg 2:1).
Stunden när Guds rike skulle inträffa var när den heliga anden skulle komma över dessa män var endast om några dagar (Apg 1:5,8). Det är utan tvivel att det uppfylldes endast 10 dagar senare på pingsten (Apg 2:1 ff). Man kunde se hur Guds rike hade kommit genom kraften från den heliga anden när 3000 människor omvändes till Herren i pingstdagen (Apg 2:41).
Markus 9:1 ersätter med följande förklaring: ”förrän de har sett Guds rike komma med makt”.
Att Människosonen ska komma med sitt rike som sägs i Matt 16:28 är därför detsamma som Guds rike komma med makt.
Det grekiska ordet för makt, mirakel eller kraft i Mark 9:1 är dunamei.
Det grekiska ordet dunamei är ett ord som förekommer ofta i NT och i verser som:
Lukas 24:49 Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” (Jämför med Johannes 15:26 och Apostlagärningarna 1:3-4). I Apg 1:3 ser vi hur Guds rike nämns som ett tema. Samma Guds rike i Mark 9:1.
Och i Apostlagärningarna 1:4 identifieras hjälparen från Jesu sista måltid som den heliga anden. Se Johannes 15:26 och Johannes 14:16.
Grekiskan i Mark 9:1 och Apg 1:3 är följande:
Markus 9:1 thn basileian tou qeou
Apostlagärningarna 1:3 thV basileiaV tou qeou
Apg 1:8 Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Apg 3:12 Då sade Petrus till folket: ”Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå.
Rom 9:17 Skriften säger ju till farao: Det var därför jag upphöjde dig, för att jag skulle visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Så förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar vem han vill.
Rom 15:19 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag överallt spritt evangeliet om Kristus, från Jerusalem åt alla håll, ända till Illyrien.
1 Kor 4:20 för Guds rike är inte ord, utan kraft.
Angående Mark 13:30 upptäckte jag följande från evangelisten Lukas:
Liknelsen om träden som knoppas Lukas 21:29 Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. 31På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 32 Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 33 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå
Släkte är en ovanlig översättning då det grekiska ordet för ordet är genea som avser generation som man kan finna i många engelska översättningar. Lukas är den enda evangelisten av synoptikerna (Matt 24:34, Mark 13:30, och Luk 21:32) med referens till Guds rike i denna passage. Samma Guds rike som nämns i Mark 9:1.
I Johannesevangeliet 14:18 där Jesus lovar att han ska komma till lärjungarna ser man hur detta uppfylls i Apg 2:33 genom andens kraft på pingsten, då apostlarna var medvetna om Jesus ankomst.
Och brytande av bröd under pingsten Apg 2:42 och fortsatte därefter (Apg 20:7; 1 Korinthierna 10:16). Utan tvivel, riket hade kommit!.
Tidiga kristna predikanter förkunnade om Guds rike (Apg 8:12; 19:8;20:25;28:23,31). Genom förkunnelsen av evangeliet, män och kvinnor var kallade till riket ( 1 Thessalonikerbrevet 2:12; 2 Thessalonikerbrevet 2:14) och genom lydnad till evangeliet och de förverkligades till en helig församling (Kolosserbrevet 1:13).
Dessa Gudfruktiga kristna drömde aldrig om att Gudsriket skulle komma först år 70 vid Jerusalems förstörelse.
Slutsats: Johannes döparens ord i Matt 3:2, och Jesus ord i Matt 4:17, Matt 10:7, Matt 16:28, Mark 9:1, Mark 13:30 och Luk 9:27 uppfylldes i pingsten 50 dagar efter Kristus död på korset.
Vad tänkte de kristna östromarna på när de byggde detta kristna center? Beviset pekar på att denna plats var den plats som de kristna i medeltiden och kanske antiken välfärdade till för att hedra minnet av miraklet där vår Herre Jesus Kristus vandrat och botat de demonbesatta och där demonerna senare gick in i en flock grisar som sprang ner från Galileiska sjöns östra brant sluttning.
Arkeologerna hittade inga fornlämningar från första århundradet på denna plats (Gergesa eller Gadara som är nutida Kursi) men denna plats är det bästa svaret ur ett vetenskapligt perspektiv som en vetenskaplig teori för var denna händelse inträffade som nämns i evangelierna.
Jag tror på Textus Receptus är korrekt med sina varianter här nämligen Gergesa för Matteus och Gadara för Markus och Lukas. I många bibelöversättningar har Gerasa som stadens namn i Markus och Lukas evangelier och som är översatta från Codex Sinaiticus och Vaticanus. Detta har givetvis inte undgått för skeptiker som är snabba med att säga Gerasa är alldeles för långt ifrån Galileiska sjön, evangelisterna hade fel och att svinen tvingades till en lång maraton för att springa ner i sjön.
När Jesus mötte demoner som levde bland gravarna är sagt i olika läsarter som Gadara Gergesa och Gerasa (Matt 8:28-34; Mark 5:1-13; Lukas 8:26-39)
Orsaken till dessa skillnader är att det finns olika grundtexter den alexandrinska, den arameiska (Peshitta), latinska Vulgata, och den bysantinska texten.
Den alexandrinska texten läsarter har Gadara för Matteusevangeliet och Gerasa för Markusevangeliet och Lukasevangeliet. Den alexandrinska texten är den text som i nutid majoriteten av bibelversionerna har valt att översätta ifrån. I den alexandrinska texten saknas bland annat Markus 16:9-20 och Johannes 7:53-8:11. Den latinska Vulgata har samma orter som den alexandrinska texten för denna händelse. Den alexandrinska texten som utgörs av manuskripten Codex Vaticanus, Sinaiticus, D, P66 och P75.
Codex Sinaiticus har en ”rättelse” gjort av en kopiator i Lukas 8:26 och Lukas 8:37. Istället för Gerasa har namnet ändrats till Gergesa. Bibel 2000 har ”rättelsen” i just Lukas 8:26 och Lukas 8:37.
Dessa manuskript från den alexandrinska texten är bakom de flesta bibelversioner som Bibel 2000, Folkbibeln, och övriga biblar som finns ute idag. Den gemensamma textutgåvan för dessa biblar heter Nestle Aland.
Den Syriska Peshitta versionen (arameiska versionen av bibeln) har Gadara som platsen namn hos alla synoptiker som är ett annat namn för (Matteus, Markus och Lukas).
Den Bysantinska majoritetstexten och Textus Receptus har Gergesa hos Matteus, samt Gadara hos Markus och Lukas. Textus Receptus var den grundtext som användes i Europa under reformationen för biblarna (bla i en känd bibel som King James Version), men upphörde att vara den gemensamma grundtext för biblarna när den liberala bibelkritiken fick ett starkare fäste i slutet på 1800 talet.
Textus Receptus var den grekiska grundtext som var grunden för reformationsbiblarna som Luthers tyska bibel, den franska Olivetanus bibeln, italienska Diodati bibeln, portugisiska Almeida bibeln, spanska Reina Valera reformationsbibel, den engelska Geneve Bibeln och King James Version.
Man kan sammanfatta detta med att de grundtexter som följs av biblar som NIV eller ESV bibeln och våra ”vanligaste svenska versioner” som Bibel 2000 och Folkbibeln har Gadara för Matteus och Gerasa för Markus och Lukas, medan grundtexterna som följs av den ortodoxa kristna kyrkan har antigen Gadara för alla synoptiker eller Gergesa för Matteus och Gadara för Markus och Lukas.
Textus Receptus som huvudsakligen används av den grekisk ortodoxa kyrkan blev senare den grundtext som skulle ligga till grund för Reformationsbiblarna i Europa innan den avfärdades av bibelkritiken på 1800 talet och som istället gav den alexandrinska texten fördelen i textkritiken.
Det finns antika mynt som har Gadaras namn och porträtterar ett skepp och visar att storstaden Gadara under den Romerska tiden var en stad som befann sig intill Galileiska sjön.
Mynt från Gadara som upptäcktes och avbildar båtar till minne av Naumachia, eller sjöstrider som återskapades av Gadaras folk. Flera forskare har föreslagit att dessa slag ägde rum vid floden Yarmouk men nu är Galileiska sjön en försvarlig konklusion.
Mendel Nun en viktig auktoritet om Galileiska sjön hävdar att hamnen som upptäcktes 1985 sydöst om Galileiska sjön i Tel Samra var troligen staden Gadaras hamn som tillhör den mest magnifika och Hellenistiska stad som omgav Galileiska sjön.
Gadara befinner sig 8 km från Galileiska sjön och är nutida Umm Qais. Gadara är läsarten som finns i den Syriska Peshitta hos alla 3 synoptiker.
Gerasa moderna Jerash som återfinns i nutida Jordanien likt Gadara är dock ända 60 km från Galileiska sjön och såldes inte i närheten av att vara en kandidat för miraklet. De manuskript som läser Gerasa är alltså felaktiga.
Trots detta vill en del teologer försvara Gerasa som ett ”orginal” hos Markus och Lukas. Hur skulle Markus och Lukas kunna något om palestinsk geografi när det är uppenbart att Gerasa inte är någonstans i närheten av det geografiska område som nämns i denna händelse hos synoptikerna?
Några få uttolkare har velat att placera miraklets plats i staden Hippos. Men då inga manuskript eller textbevis nämner Hippos som miraklets plats avfärdas denna teori rätt fort.
Lösningen till problemet fick sitt ljus 1970 när en väg konstruerades på den östra sidan om Galileiska sjön. Upptäckten av en östromersk kyrka (senare kallat bysantinsk) byggd över en tidigare gravvalv indikerar en bosättning av gammalt datum.
Bild från kyrkans ruiner, området är väldigt vackert och fridfullt:
Då de kristna romarna var vana att markera platser som hade en kristen tradition genom att konstruera kyrkor och detta var Jesus enda noterade resa till ”andra sidan sjön” det är mycket troligt att platsen där denna östromerska/bysantinska kyrka står var forntida Gergesa.
Det är den enda platsen på östra sidan av Galileiska sjön där en klippa kommer ut till sjön och gravar har hittats i angränsande höjder.
Det kristna bysantinska riket var till den större delen av sin existens Europas stormakt och i Mellanöstern från 300 talet fram till år 1453 när ottomanska riket erövrade rikets huvudstad Konstantinopel år 1453.
Här är detalj info om kyrkan och dess omgivning på engelska från boken Archaeology and the New Testamentet av författaren John Mccray sidorna 166-167:
About 9 miles farther southeast of Tell Hum, around the Sea of Galilee, Tzaferis excavated the remains of a Byzantine church found in 1970 during construction of a new road. The church stands about 300 yards from the unexcavated tell of an ancient urban city known now as Tell el-Kursi. In the small bay nearby lie remains of a well constructed harbor. In 1971 Tzaferis began work on the basilica-type church, which had three aisles, a narthex, a large inner court, a small outer court, chapels, domestic rooms, and a beautiful mosaic pavement depicting birds, fruits, and flowers.
A dedicatory inscription in the pavement at the entry to the baptistery dates construction of the pavement to 585. (Detta innebär att kyrkan kan dateras tillbaka till Kejsar Maurikios tid baserat på detta årtal).
The work done to reconstruct the Byzantine church and its surroundings is impressive. I am convinced that this site, known in modern times variously as El Kursi, Khersa, Chersa, Koursi, or Kersi, is Gergesa, the village visited by Jesus on the other side of the Jordan River (Mark 5:1; Matt 8:28; Luke 8:26)
Halfway up the steep hill behind the monastic compound containing the church there is a two-part building which consists of a small mosaic-paved chapel with an apse in one part and the base of a towerlike structure in the other. The latter structure encloses a huge boulder, 22 feet high, which the building may have been erected to preserve. Tzaferis thinks this memorial tower and chapel, as well as the monastery compound below, were constructed in the late fifth or early sixth century to mark the spot as the place of the miracle.
Eusebios i det tredje århundradet identifierade lokaliseringen med följande ord: ”Gergesa där Herren botade bort demonerna”. Den alexandrinska kyrkofadern Origenes från 200 talet identifierade också miraklets plats som Gergesa en forntid plats vid stränderna i Tiberiassjön. Detta visar att staden Gergesa fanns vid sjön till Origenes vetskap.
Den givmilda förbrukningen på den bysantinska kyrkan manifesterar att byggarna markerade en viktig kristen plats eller händelse. Kyrkan och och klostret byggdes i det fjärde århundradet. År 491 besökte munken Sabbas de heliga platserna runt omkring Galileiska sjön och bad i kyrkan som befinner sig i Kursi enligt Cyril av Skytopolis.
Ansträngningar gjordes för att markera denna plats som Gergesa, även innan det fanns arkeologiska bevis för att stödja det.
Exorcismen av demonerna och deras efterföljande entre i en flock svin är vad texten kallar ”på andra sidan sjön” (Matt 8:28; Mark 5:1; Lukas 8:26). En sådan beskrivning passar denna plats. En annan alternativ föreslagen plats på den sydvästra stranden av sjön är inte på ”andra sidan sjön” (Lukas 8:22) från Kapernaum men också i Galileen. Då platsen av exorcismen var i gergesenernas land vilket är mitt emot Galileen (Lukas 8:26) händelsen kunde inte ha ägt rum i Galileen.
Att händelsen inte ägde rum i Judeen eller Galileen visar herdarna som hade svinen var icke-judiska med största sannolikhet. Men några upplysningar om den saken ges inte av evangelierna.
Tvåtusen grisar/svin till antalet i denna händelse i evangelierna ser jag som en förstärkning alltså som hyperbol vilket man kan finna i händelser ur Gamla Testamentet.
Men samtidigt i Matt 8:34 ber hela befolkningen Jesus att lämna deras område så exorcismen av demonerna ur den demonbesatte i svinen måste ha handlat om en stor mängd svin.
Samtidigt att gris är något som är förbjudet för judar att äta och att området runt den östra sidan om Galileiska sjön fanns många icke-judar med största sannolikhet visar bara att demonernas antal som sägs i Mark 5:9 vara tillräckligt många för att gå in i ”2000 grisar”. Då Kursi var en del av den grekiska staden Hippos förut och och att området ej var listad att betala skatt till templet i Jerusalem, vilket kan betyda då att området beboddes av icke-judar.
Svinen sprang ner från en ”brant sluttning” (Matt 8:32; Mark 5:13; Lukas 8:33) ner i sjön och drunknade. Kursi är den platsen på östra sidan av Galileiska sjön där en brant sluttning kommer ut till sjön. Nästan för ett århundrade sen argumenterade William Sanday att detta var platsen på basis av två punkter: Inte är det bara gravar nära till hands, men också en klippa som faller tvärbrant ner i sjön.
Annan information som är relaterad till denna händelse:
Kursi (Gergesa) is a picturesque setting on the eastern shore of the Sea of Galilee. The site has a rich history. A Byzantine community was established here and it thrived for over two centuries.
In the time of the Byzantine Empire, the lake’s significance in Jesus’ life made it a major destination for Christian pilgrims. This led to the growth of a full-fledged tourist industry, complete with package tours and plenty of comfortable inns.
The lake’s importance declined when the Byzantines lost control and area came under the control of the Umayyad Caliphate and subsequent Islamic empires. Apart from Tiberias, the major towns and cities in the area were gradually abandoned. In 1187, Saladin defeated the armies of the Crusades at the Battle of Hattin, largely because he was able to cut the Crusaders off from the valuable fresh water of the Sea of Galilee.
The site was established in the middle of the 5th Century AD. The monastery was built on a large area (145 x 123M) and was protected by walls. According to some text (Cyrillus Scythopolis; ”Vita Saae”) the ”father” of Israeli monks, Mar Saba, prayed here in 491AD with his fellow monks, on a tour of the Sea of Galilee.
The baptistery near the chapel was added in the 6th C.
Persian period (614-618 AD)
The Persians defeated the Byzantine rulers in 614 AD. The conquerors were assisted by the Jewish population in the Galilee, who seized the moment to reestablish an independent state. During the Persian invasion the site was severely damaged, and the monks were murdered. In the excavations of 2002, the archaeologists found Persian weapons in the monastery. This may have been the first Christian site damaged by the Persians in their bloody conquest of the Holy Land, which lasted for a brief time until the Byzantines recaptured the land.
Arab period (634 – 9th Century)
The Umayyad Caliphate Arabs captured the land in 636, and allowed the Christians to continue to worshiop and live in Kursi. The monastery was restored. In the 8th C AD the monastery was damaged by the great earthquake (749), never to be used again as a place of worship. During the 9th C the place was reused for residential and storage by local Arabs, and the mosaics may have been damaged at that time (erasing the figures on the magnificent floor).
Kursi’s extensive monastery, built in the 5th century, covered 1.8 hectares. Around it stood a defensive stone wall with a watchtower. At its heart was a large church, with a spacious courtyard in front of it.
The church was divided by two rows of stone columns into a nave and two side aisles. Under a chapel in the right-hand aisle, skeletons of 30 monks were found buried in a crypt.
Although Kursi, with its Byzantine church and monastery on the northeastern shore of the Sea of Galilee, has been identified as Gadara or Gergesa and the site of the exorcism and drowning of the swine, no remains dating from the first century C.E. were found there, which makes the site a most improbable location. However, the discovery of a tower and chapel 200 meters (656 feet) south of the Byzantine church may support the identification of the site with the location of the miracle of the Gadarine swine.
Från den sista länken finner vi följande uppgift: The gospel story of the miracle of the swine is also somewhat problematic. It seems highly unlikely that Jesus would have participated in the willful destruction of private property or in abuses to animals.
I en annan länk hittade jag följande svar till detta: Rushed down the steep (wrmhsen kata tou krhmnou). Down from the cliff (ablative case) into the sea. Constative aorist tense. The influence of mind on matter is now understood better than formerly, but we have the mastery of the mind of the Master on the minds of the maniacs, the power of Christ over the demons, over the herd of hogs. Difficulties in plenty exist for those who see only folk-lore and legend, but plain enough if we take Jesus to be really Lord and Saviour. The incidental destruction of the hogs need not trouble us when we are so familiar with nature’s tragedies which we cannot comprehend.
Lukas 4:29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
31 Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.
Vägen från det ”traditionella Nasaret” till Kapernaum är en lång och krokig sådan och att det ”traditionella Nasaret” matchar inte beskrivningen av geografin lika bra av det som nämns i Lukas 4:29 angående branten av berget som staden är byggt på. Detta då man inte funnit en matchande klippa av det som beskrivs i Lukas 4:29 i det ”traditionella Nasaret”. Att Jesus kom ner till Kapernaum som sägs i Lukas 4:31 matchar mycket bättre med Har Nittay.
Detta kan annars vara en anspelning på Kristus ord i Matteus 5:14 Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas,
Samt att samma metod som folket i Nasaret ville döda Jesus med finns omnämnd i GT: 2 Krönikeboken 25:12 Ytterligare 10 000 togs till fånga av judeerna, som förde upp dem på toppen av en klippa och störtade ner dem därifrån så att alla krossades till döds.
Från Mount Nittays klippa du går ner från berget till Galileens strand och kommer fram till Kapernaum. Vilket matchar bra med den geografiska beskrivningen av Lukas 4:29-31. Och Mount Nittay har ruiner från en övergiven forntid stad som ännu är icke-utgrävda.
Vackra och fridfulla bilder från Nitais område:
Mount Arbel och Mount Nittay var ett gemensamt berg innan en jordbävning år 759 före Kristus delade bort Nitai från Arbel av berget.
Matteus 27:45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
Markus 15:33 Men vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet ända till nionde timmen.
Lukas 23:44 Och det var omkring sjätte timmen och det blev mörkt över hela jorden ända till nionde timmen. 45. Och solen förmörkades och förlåten i templet brast mitt itu.
Evangelisterna Matteus, Markus och Lukas talar om det stora mörker som föll över landet från den sjätte till den nionde timmen, Lukas förklarar: ”därför att solen miste sitt sken” och vid nionde timmen uppgav Jesus andan. Evangelisten Johannes placerar korsfästelsen till den sjätte timmen, och har ingenting om dödstiden, eller om något himlafenomen.
Nu är dehär solvisar-timmar, och eftersom det hände nära vårdagjämningen, så var dagens soltimmar mycket lika i längd till våra såkallade ekvinoktialtimmar, alltså enligt våra klockor, och evangelisten Markus korsfästes Jesus klockan nio på morgonen, och tre evangelister är överens om att det stora mörkret inföll klockan tolv på dagen och upphörde klockan 3 på eftermiddagen då Jesus dog.
Astronomin är till föga hjälp. Om det mörker Matteus, Markus och Lukas talar om var en solförmörkelse så verkar den långvarig, och därtill omöjlig. Augustinus, som på tal om solförmörkelser skriver ( i tredje boken kapitel 5 ) att man ”med solförmörkelser bara kan skrämma den dumma massan som inte vet att det handlar om de oföränderliga lagarna om himlakropparnas rörelse.”
Augustinus skriver att det inte kan ha varit naturliga orsaker som föranledde att solen blev mörk under korsfästelsen: ”eftersom påsk firas vid fullmåne, medan solförmörkelser äger rum endast vid nymåne.”
Annars ger ju en månförmörkelse faktiskt månytan en blodlik nyans, och en månförmörkelse syns också över hela den del av Jorden där månen står över horisonten, – det är naturligtvis fullmåne som går då upp då solen går ner, klockan sex på kvällen, och den 3 april år 33, som var en fredag, var månen faktiskt redan delvis förmörkad då den gick upp över Jerusalem. Men det förklarar inte hur solen miste sitt sken. Men som Augustinus säjer: ”i omvärlden är det fråga om iakttagelser men i religionen en fråga om tro”.
Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene(Lukas 3:1)
En populär passage hos Lukas som är ifrågasatt hos kritiker bla att Pilatus inte var ståthållare/guvernör som sägs i Lukas 3:1 förutom att den romerska historiken Tacitus ska ha misstagit sig då han kallar Pilatus för prokurator och inte prefekt där den sistnämnda titeln finns på en inskrift om Pilatus i den israeliska kuststaden Caesarea.
Vi ska inte otillbörligt bli hårda med Romersk lag för att epigrafik visar att den officiella terminologin stod kvar varierande under Julius-Claudius dynastin. Således kapitulerade territorierna Asturien och Galicien med svårigheter, och fogats in till Romerska provinsen Spanien: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Hispania_Citerior och medan det styrd av en Preses: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Praeses.
En liknade lösning antogs för Alperna 25 f.Kr. för den forntida härskaren Julius Cottius som mottog titeln praefectus ciuitatium. I Sardinien kejsaren utsedde först en legat som senare blev en prefekt för att legionära trupper blev ersatta av en hjälpstyrka. Under dessa förhållanden det är förstått att Palestinas etnark-styre efter sönderdelningen av ett rike redan skattskyldigt, har varit underkuvad i utsträckning av den här sorten, för att den primära angelägenheten hos Augustus skulle vara att införa en omedelbar administration för att säkerställa den snabba hyllningen förut som stöddes av Herodes; ett sånt beslut logiskt drev fram en utnämning av en prokurator. Dock oroligheter som Archelaus varit oförmögen med att undertrycka begärde också att skicka en guvernör troligt att leda polis operationer, det är att säga, en prefekt eller en legat, beroende på status av styrkorna som var givna. I sanning titeln praefectus länkad med militärt ansvarighet applicerar till ett befäl som kommenderade hjälptrupper (Auxilia) medan en legat måste vara på huvudet av ett legionär avskiljande.
På det här sättet det kan antas att Judeens territorium undermålig, nedsatt och exalterad, var administrerat av en tjänsteman från kejsaren som uppfyllde båda funktionerna av en prokurator och en prefekt. Således, i det nuvarande tillståndet av vår dokumentation, det mest simpla är att medge guvernörer av Judeen hade dubbla funktioner av praefectus-prokurator [så som fallet var i Sardinien] . Därför en bör vara försiktig med att kritisera Josefus och Tacitus Annaler XV:44:3), även om den officiella inskriften från Caesarea pekar ut Pilatus som en prefekt för att: – Lukas skulle ha begått samma ”misstag” då han beskriver Pilatus som en ”guvernör” (hegemon) av Judeen (Lukas 3:1). I motsats till populär tro, litterära texter är oftast mer trovärdigare än officiella inskrifter skrivna av lokala dignitärer vars institutionella kultur skulle inte vara stor.
– En prefekt kunde inte vanligtvis tillämpa dödsstraffet i civila domstolar. Dock, hade prefekterna av Judeen denna rätt om jus gladii, enligt Josefus som väl enligt evangelierna vilket bekräftar deras specifika roll som ”guvernörer”.
– Inskriften från Caesarea varvid mycket skadat, ingenting hindrar att anta existensen av en dubbel titel: procurator praefectus likt den som var funnen i Sardinien: procurator Augusti och praefectus Sardiniae. Studien av inskriften från Caesarea tillåter en sådan konklusion.
Den kompletta rekonstruktionen av denna inskrift är kontroversiell, men det tillgängliga mellanrummet praefectus antyder existensen av ett ord från 3 till 5 bokstäver. Latinska inskrifter skrivna på ett standard sätt (namnet alltid anslutet till titeln) de försvunna ordet kan endast vara nomen om Pontius Pilatus (vilket är redan känt) eller en andra titel. Dubbla titlar: tutor praefectus har blivit funna i Bretagne provinsen. Inskriften från Caesarea kunde också innehålla en dubbel titel som proc. praefectus ”prok [urator och] prefekt” som i Sardinien. Vi känner också till om en prokurator-guvernör från Raetien kvalificerad (i år 41 vt) som Prokur (ator) Augustor (um) pro leg (ato) provinciai Raitiai et Vindelic (iai). Officiella inskrifter i Grekiska visar att en guvernör (hegemon) var både en prefekt (eparchos), säkerställa fredsbevarande, och prokurator (epitropos) sköta kejserliga egendomar. Historiker har ibland priviligerad en av titlarna enligt kontext, dessutom, från Claudius (41-54), titeln om prokurator (administrativt och finansiellt ansvar) blev mer prestigefylld än titeln prefekt (militärt och polis ansvar).
Lukas 3:1 Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene,
Lukas nämner en Lysanias som var i makten som tetrark år 29, men det fanns ingen historisk information kring honom utanför Lukasevangeliet. Det enda Lysanias som man kände till var i historikern Josefus uppgifter flera årtionden före Kristus. Och den Lysanias som nämns av Josefus, hans far hette Ptolemaios, och dog år 40 f.Kr. vilket kan läsas i Wikipedias artikel om Lysanias. Ptolemaios var gift med Alexandra en syster till Antigonos II Mattathias.
Dock så finns det en referens hos Josefus som sätter Lysanias i Lukas 3:1 runt Jesus födelse: After this Caesar sent Felix, the brother of Pallas, to be procurator of Galilee, and Samaria, and Perea, and removed Agrippa from Chalcis unto a greater kingdom; for he gave him the tetrarchy which had belonged to Philip, which contained Batanae, Trachonitis, and Gaulonitis: he added to it the kingdom of Lysanias, and that province [Abilene] which Varus had governed.
Quintilius Varus styrde Syrien som Romersk guvernör mellan åren 7 – 4 f.Kr. så detta handlar om den Lysanias som Lukas nämner och inte Josefus.
En karta från första århundradet:
Abilene i det första århundradet befann sig nordväst om Damaskus.
En inskrift nära Damaskus i Syrien hittades där det står följande i inskriften: Huper tes ton kurion Se[baston]soterias kai tou sum[pantos] auton oikou, Numphaios Ae[tou] Lusianiou tetrarchou apele[utheors] ten odon ktisas k.t.l
Översättning: For the salvation of the Au[gust] lords and of [all] their household, Nymphaeus, free[dman] of Ea[gle] Lysanias tetrarch established this street and other things.”
Hur vet vi att denna Lysanias är den som nämns av Lukas? Det nämner “the salvation of the Augustus lords,” plural.
Den enda gången två burit titeln ”Augustus” samma gång var annars under kejsar Tiberius (Tiberius var Augustus adoptivson) när både Tiberius och hans mor (Livia) burit titeln. Hon tog titeln ”Julia Augusta” efter när kejsare Augustus (Octavius) dog år 14 efter Kristus. Hon dog år 29, så inskriften måste ha skapats någonstans mellan år 14-29, vilket stämmer överens med Lukas skildring. Dock fick Livia emellertid lämpliga prisbelöningar medan Augustus fortfarande levde, till exempel ”Benefactor Goddess” (Θεα Εύεργέτις) vid ett tempel i Thassos, så det finns ingen klar anledning att ”August Lords” inte kunde vara Augustus och Livia.
Om benämningen Sebasteion i inskriften kan vi läsa följande: The Sebasteion, excavated in 1979-81, was a grandiose temple complex dedicated to Aphrodite and the Julio-Claudian emperors . Its construction stretched over two generations, from c. AD 20 to 60, from the reign of Tiberius to that of Nero.
7 ”And they asked him, saying, Master, but when shall these things be? and what sign will there be when these things shall come to pass?”
As what preceded this referred to the destruction of the Temple, the context indicates that the translation of the Greek should be ”when shall this thing be” (singular). Most modern Christian translations mistranslate same as KJV because what directly follows refers to ”things”.
Whoever said or wrote this to you is absolute crazy. He says: ”the Greek SHOULD BE ‘when shall THIS THING be’ (singular). Whoever this person is, they have now taken it upon themselves to even ”correct” the Greek text itself. Even the Nestle Aland text agrees here with the Majority text and the Textus Receptus. Both times the word ”these things” occurs here in this verse, ”the Greek” IS (not, ”should be”) in the PLURAL. It is the word tauta and this is a plural. These guys who set up themselves as some kind of ”expert” just get sillier and sillier by the day.
Lukas 20:35 men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta.
Denna vers pratar om uppståndelsen att de som uppstår från de döda inte gifter sig. Hela konversationen börjar från Lukas 20:27. Se också Matteus 22:30. Jesus svarade på Saddukéernas felaktiga föreställning om skriften och Guds makt, se Matteus 22:29.
Brand ryckt ur elden 