Matteus 4:8 Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet
In i ett oerhört högt berg (εἰς ὄρος ὑψηλὸν λίαν; jfr Hesekiel 40:2; Uppenbarelseboken 21:10). Inte i Lukas. Även om inget vanligt berg skulle ha gjort det möjligt för vår Herre att se alla riken etc. med sina kroppsliga ögon, är det troligt att landskapets fysiska höjd och avstånd skulle psykologiskt hjälpa en sådan vision. I Hesekiels fall sägs det uttryckligen att hans ”fördes in i Israels land och ställdes på ett mycket högt berg” endast var ”i Guds syner”.
Och baserat på det som står i Matteus 4:9: och sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig
Det är givetvis rimligt i det Matteus beskriver att djävulen tog Kristus till ett högt berg för att presentera sitt erbjudande i en övernaturlig vision i utbyte för det djävulen ville i Matt 4:9.
Kommentarer: • Detta avsnitt handlar om djävulens frestelse av Jesus. När djävulen för honom till ett högt berg och visar honom alla riken i världen, handlar det om en övernaturlig vision snarare än en bokstavlig fysisk händelse.
• Att nämna en ”mycket högt berg” kan ses som en beskrivning av en plats som skulle ge en vidsträckt vy över världen, snarare än en indikation på att jorden är platt.
• Att lova alla riken i världen till Jesus om han tillber djävulen är en del av frestelsen, inte en geografisk eller kosmologisk upplysning. Det är en symbolisk händelse som visar Jesu avvisande av maktens frestelse.
Ditt resonemang tyder på att djävulen medvetet kan ha försökt replikera eller åtminstone koppla sitt försök att fresta Jesus till tidigare bibliska händelser, som Hesekiels upplevelse. Detta är en intressant synvinkel som föreslår att djävulen använder kända bibliska mönster för att manipulera situationen och utöva sin frestelse.
Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene(Lukas 3:1)
En populär passage hos Lukas som är ifrågasatt hos kritiker bla att Pilatus inte var ståthållare/guvernör som sägs i Lukas 3:1 förutom att den romerska historiken Tacitus ska ha misstagit sig då han kallar Pilatus för prokurator och inte prefekt där den sistnämnda titeln finns på en inskrift om Pilatus i den israeliska kuststaden Caesarea.
Vi ska inte otillbörligt bli hårda med Romersk lag för att epigrafik visar att den officiella terminologin stod kvar varierande under Julius-Claudius dynastin. Således kapitulerade territorierna Asturien och Galicien med svårigheter, och fogats in till Romerska provinsen Spanien: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Hispania_Citerior och medan det styrd av en Preses: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Praeses.
En liknade lösning antogs för Alperna 25 f.Kr. för den forntida härskaren Julius Cottius som mottog titeln praefectus ciuitatium. I Sardinien kejsaren utsedde först en legat som senare blev en prefekt för att legionära trupper blev ersatta av en hjälpstyrka. Under dessa förhållanden det är förstått att Palestinas etnark-styre efter sönderdelningen av ett rike redan skattskyldigt, har varit underkuvad i utsträckning av den här sorten, för att den primära angelägenheten hos Augustus skulle vara att införa en omedelbar administration för att säkerställa den snabba hyllningen förut som stöddes av Herodes; ett sånt beslut logiskt drev fram en utnämning av en prokurator. Dock oroligheter som Archelaus varit oförmögen med att undertrycka begärde också att skicka en guvernör troligt att leda polis operationer, det är att säga, en prefekt eller en legat, beroende på status av styrkorna som var givna. I sanning titeln praefectus länkad med militärt ansvarighet applicerar till ett befäl som kommenderade hjälptrupper (Auxilia) medan en legat måste vara på huvudet av ett legionär avskiljande.
På det här sättet det kan antas att Judeens territorium undermålig, nedsatt och exalterad, var administrerat av en tjänsteman från kejsaren som uppfyllde båda funktionerna av en prokurator och en prefekt. Således, i det nuvarande tillståndet av vår dokumentation, det mest simpla är att medge guvernörer av Judeen hade dubbla funktioner av praefectus-prokurator [så som fallet var i Sardinien] . Därför en bör vara försiktig med att kritisera Josefus och Tacitus Annaler XV:44:3), även om den officiella inskriften från Caesarea pekar ut Pilatus som en prefekt för att: – Lukas skulle ha begått samma ”misstag” då han beskriver Pilatus som en ”guvernör” (hegemon) av Judeen (Lukas 3:1). I motsats till populär tro, litterära texter är oftast mer trovärdigare än officiella inskrifter skrivna av lokala dignitärer vars institutionella kultur skulle inte vara stor.
– En prefekt kunde inte vanligtvis tillämpa dödsstraffet i civila domstolar. Dock, hade prefekterna av Judeen denna rätt om jus gladii, enligt Josefus som väl enligt evangelierna vilket bekräftar deras specifika roll som ”guvernörer”.
– Inskriften från Caesarea varvid mycket skadat, ingenting hindrar att anta existensen av en dubbel titel: procurator praefectus likt den som var funnen i Sardinien: procurator Augusti och praefectus Sardiniae. Studien av inskriften från Caesarea tillåter en sådan konklusion.
Den kompletta rekonstruktionen av denna inskrift är kontroversiell, men det tillgängliga mellanrummet praefectus antyder existensen av ett ord från 3 till 5 bokstäver. Latinska inskrifter skrivna på ett standard sätt (namnet alltid anslutet till titeln) de försvunna ordet kan endast vara nomen om Pontius Pilatus (vilket är redan känt) eller en andra titel. Dubbla titlar: tutor praefectus har blivit funna i Bretagne provinsen. Inskriften från Caesarea kunde också innehålla en dubbel titel som proc. praefectus ”prok [urator och] prefekt” som i Sardinien. Vi känner också till om en prokurator-guvernör från Raetien kvalificerad (i år 41 vt) som Prokur (ator) Augustor (um) pro leg (ato) provinciai Raitiai et Vindelic (iai). Officiella inskrifter i Grekiska visar att en guvernör (hegemon) var både en prefekt (eparchos), säkerställa fredsbevarande, och prokurator (epitropos) sköta kejserliga egendomar. Historiker har ibland priviligerad en av titlarna enligt kontext, dessutom, från Claudius (41-54), titeln om prokurator (administrativt och finansiellt ansvar) blev mer prestigefylld än titeln prefekt (militärt och polis ansvar).
Bibel 2000 Johannes 5:30 Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Folkbibeln Johannes 5:30 Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.
Svenska Reformationsbibeln Johannes 5:30 Jag kan inget göra av mig själv. Som jag hör så dömer jag, och min dom är rätt, för jag söker inte min vilja utan Faderns* vilja som har sänt mig.
Versen är uttrycket, än en gång, men nu med särskild hänvisning till domen, av tanken med vilken diskursen öppnades och som går som en ström genom hela texten. ( Jämför Johannes 5:19; Johannes 5:22). Liksom i alla hans gärningar (Johannes 5:19), så kan inte Sonen i de större livgivande verken (Johannes 5:26) och av domen handla oberoende från Fadern. Jämför också Joh 5:26 med Joh 1:4, och Joh 3:35. Domen måste vara rättvis, eftersom den inte är en av en isolerad vilja, utan en i enlighet med Guds eviga vilja. Han ser Faderns verk (Johannes 5: 19) och gör på samma sätt; Han hör Faderns vilja, och att han ensam söker.
Den latinska Vulgata, och alla de orientaliska versionerna, den Alexandriska kopian och två av Bezas kopior, utelämnar ordet ”fader” utan att förändra eller skada meningen.
Lukas 3:1 Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene,
Lukas nämner en Lysanias som var i makten som tetrark år 29, men det fanns ingen historisk information kring honom utanför Lukasevangeliet. Det enda Lysanias som man kände till var i historikern Josefus uppgifter flera årtionden före Kristus. Och den Lysanias som nämns av Josefus, hans far hette Ptolemaios, och dog år 40 f.Kr. vilket kan läsas i Wikipedias artikel om Lysanias. Ptolemaios var gift med Alexandra en syster till Antigonos II Mattathias.
Dock så finns det en referens hos Josefus som sätter Lysanias i Lukas 3:1 runt Jesus födelse: After this Caesar sent Felix, the brother of Pallas, to be procurator of Galilee, and Samaria, and Perea, and removed Agrippa from Chalcis unto a greater kingdom; for he gave him the tetrarchy which had belonged to Philip, which contained Batanae, Trachonitis, and Gaulonitis: he added to it the kingdom of Lysanias, and that province [Abilene] which Varus had governed.
Quintilius Varus styrde Syrien som Romersk guvernör mellan åren 7 – 4 f.Kr. så detta handlar om den Lysanias som Lukas nämner och inte Josefus.
En karta från första århundradet:
Abilene i det första århundradet befann sig nordväst om Damaskus.
En inskrift nära Damaskus i Syrien hittades där det står följande i inskriften: Huper tes ton kurion Se[baston]soterias kai tou sum[pantos] auton oikou, Numphaios Ae[tou] Lusianiou tetrarchou apele[utheors] ten odon ktisas k.t.l
Översättning: For the salvation of the Au[gust] lords and of [all] their household, Nymphaeus, free[dman] of Ea[gle] Lysanias tetrarch established this street and other things.”
Hur vet vi att denna Lysanias är den som nämns av Lukas? Det nämner “the salvation of the Augustus lords,” plural.
Den enda gången två burit titeln ”Augustus” samma gång var annars under kejsar Tiberius (Tiberius var Augustus adoptivson) när både Tiberius och hans mor (Livia) burit titeln. Hon tog titeln ”Julia Augusta” efter när kejsare Augustus (Octavius) dog år 14 efter Kristus. Hon dog år 29, så inskriften måste ha skapats någonstans mellan år 14-29, vilket stämmer överens med Lukas skildring. Dock fick Livia emellertid lämpliga prisbelöningar medan Augustus fortfarande levde, till exempel ”Benefactor Goddess” (Θεα Εύεργέτις) vid ett tempel i Thassos, så det finns ingen klar anledning att ”August Lords” inte kunde vara Augustus och Livia.
Om benämningen Sebasteion i inskriften kan vi läsa följande: The Sebasteion, excavated in 1979-81, was a grandiose temple complex dedicated to Aphrodite and the Julio-Claudian emperors . Its construction stretched over two generations, from c. AD 20 to 60, from the reign of Tiberius to that of Nero.
7 ”And they asked him, saying, Master, but when shall these things be? and what sign will there be when these things shall come to pass?”
As what preceded this referred to the destruction of the Temple, the context indicates that the translation of the Greek should be ”when shall this thing be” (singular). Most modern Christian translations mistranslate same as KJV because what directly follows refers to ”things”.
Whoever said or wrote this to you is absolute crazy. He says: ”the Greek SHOULD BE ‘when shall THIS THING be’ (singular). Whoever this person is, they have now taken it upon themselves to even ”correct” the Greek text itself. Even the Nestle Aland text agrees here with the Majority text and the Textus Receptus. Both times the word ”these things” occurs here in this verse, ”the Greek” IS (not, ”should be”) in the PLURAL. It is the word tauta and this is a plural. These guys who set up themselves as some kind of ”expert” just get sillier and sillier by the day.
Markus 10:18 Jesus svarade: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
Notera att Jesus inte svarar ”Varför kallar du mig god? Jag är inte god” utan ”Varför kallar du mig god? ingen är god utom Gud”. Därför att han kom till honom som en man och en av det vanliga slaget och en judisk lärare; därför talar han med honom som människa. Och i många fall svarar han verkligen på de hemliga tankarna hos dem som kommer till honom; som när han säger: ”Vi tillber det vi känner till” se Johannes 4:22.
Han både är god ursprungligen (andra är goda endast genom deltagande), och han gör gott i överflöd, fritt, ständigt: ”Ty du, Herre, är god och redo att förlåta”, säger David.
Psaltaren 86:5 Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig.
Psaltaren 119:68 Du är god och vad du gör är gott, lär mig dina stadgar.
Noterbart är att i Mark 10:17 frågar den rike mannen om evigt liv och Jesus säger i Mark 10:21 att den rike mannen ska följa honom efter att ha sålt sin rikedom.
Min fråga: Protesterade Jesus emot att mannen skulle kalla honom God då bara Gud är det i skriften och Jesus samtalar med honom som människa?
Kommentar jag fick av någon:
Ja, din förståelse av Jesu svar i Markus 10:18 verkar vara korrekt och välgrundad.
Jesu svar till den rike mannen indikerar att han inte tar på sig titeln ”god” på samma sätt som Gud, utan snarare påminner mannen om att det endast är Gud som är fullständigt god. Genom att svara på detta sätt markerar Jesus skillnaden mellan hans mänskliga natur och Guds fullständiga gudomlighet.
Det är viktigt att notera att Jesus inte avfärdar det faktum att han är god, utan snarare sätter han det i perspektiv genom att påminna mannen om den överlägsenhet som tillkommer Gud som den ende fullständigt goda. Det är ett sätt för Jesus att vägleda mannen att förstå hans relation till Gud och att påminna honom om Guds suveränitet och överlägsenhet.
Således, genom att inte direkt acceptera att bli kallad ”god” på samma nivå som Gud, visar Jesus sin underordning gentemot Gud Fadern och sätter tonen för den följande diskussionen om att följa honom och om vikten av att prioritera Guds rike över materiella rikedomar.
En del muslimer använder vissa bibelverser för att motbevisa treenigheten utan att granska kontexten.
Ett exempel:
Matteus 4:
10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”
Mitt svar: Denna vers används av muslimer för att motbevisa treenigheten utifrån det Jesus säger i Matteus 4:10.
Om man läser förgående vers: Matteus 4:9 och sade Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.
Så ser man också att Jesus kontrar mot djävulen med något som är skrivet i 5 Moseboken 6:13.
Muslimer gör ett självmål här om de hävdar att Matt 4:10 stödjer deras muslimska antitrinitarism.
Du skall tillbe — I hebreiska och Septuaginta är det: ”Du skall frukta”; men eftersom meningen är densamma, så används ”dyrkan” här för att med eftertryck visa att det som frestaren hävdade var just det som Gud hade förbjudit.
” But in vain they do worship me, teaching for doctrines the commandments of men”(Matthew 15:9)
👉Can one say: (No I will wast my precious time & worship Jesus in vain)❗
Fast detta säger inte vad muslimen säger att det betyder. Jesus ord är riktad mot fariseer och skriftlärda från Matteus 15:1 som kritiserade lärjungarna för att inte tvätta händerna enligt fädernas regler.
Jesus citerade Jesaja 29:13 emot sina meningsmotståndare:
Matteus 15:7 Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9 Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.
Så min motfråga hur blir detta relaterat att använda detta som kritik i nutid?
🔺If Jesus said , ”.. The first of all the commandments is, Hear, O Israel; The Lord our God is one Lord:” Mark 12: 29
” And the scribe said unto him, Well, Master, thou hast said the truth: for there is one God; and there is none other but He” Mark 12: 32
👉Can one who love Jesus say: (No my Lord is Jesus & I will worship Jesus)❗
Från artikeln: Shema Yisrael (eller Sh’ma Yisrael eller bara Shema, från hebreiska: שמע ישראל; ”Hör, [o] Israel”) är de första två orden i en passage i den judiskaTorahn (Tanach, Gamla Testamentet, 5 Mos. 6:4-9, 11:13-21 och 4 Mos. 15:37-41) som används i alla judiska böner och gudstjänster och som framhäver judendomens monoteism.
Verserna i Markusevangeliet
Mark 12:28 En av de skriftlärda som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: ”Vilket är det främsta av alla buden?” 29 Jesus svarade: ”Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. 30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32 Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han.
Och hur exakt rätt är det att kritisera Kristendomens tro om treenigheten när Jesus citerar det viktigaste inom Judendomen från den fråganhan får av denskriftlärde?
Menar muslimer att Jesus borde ha sagt dyrka mig jag är Gud som främsta budet om han är Gud?
——————————————————————————————————
En annat exempel:
Johannes 17:3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.
Om man läser förgående verser:
Johannes 17:1 Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig;
Johannes 17:2 du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.
Läs nu också följande verser:
Johannes 6:39-40 Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40 Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen
Johannes 10:28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand.
Saker att notera:
1. Fadern förhärligar Sonen på samma sätt Sonen förhärligar Fadern.
2. Sonen har fått all makt över människorna för att ge dem evigt liv.
3. Faderns vilja är att alla som ser Sonen och tror på honom har evigt liv.
4. Sonen har den makten att få sina anhängare uppstå från dem döda i den sista dagen dvs domedagen.
En profet eller vanlig människa kan omöjligen ha en makt som är beskrivet här förutom att Fadern förhärligar Sonen på samma sätt som Sonen förhärligar Fadern.
Och läser man verser som detta: Johannes 12:45 och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
Denna vers är en stark bekräftelse på hans likhet med Gud.
Johannes 14:9 Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?
Läser man det mesta av Johannes 17 så ser man en enighet mellan Fadern och Sonen på samma villkor på samma sätt i Johannes 5:19-30, en annan vers som muslimer försöker vilseleda andra med.
Ett försvar av den heliga treenigheten mot Islam och Unitarism:
Lukas 23:46 Och Jesus ropade med hög röst: Fader, i dina händer lämnar jag min ande. När han sagt detta slutade han att andas.
Apostlagärningarna 7:59 Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: Herre Jesus, ta emot min ande. 60 Han föll på knä och ropade högt: Herre, ställ dem inte till svars för denna synd. Med de orden dog han.
Likt sin Herre bad Stefanos att Jesus skulle ta emot hans ande precis som Kristus själv i korset lämnade över sin ande till Fadern. Detta är utan tvekan ett kraftfullt bevis för den heliga treenigheten då ingen annan än Gud själv kan ta emot någons ande.
Och i Apostlagärningarna 7:60 förlåter Stefanos dem precis som han egna Herre gjorde i Lukas 23:34 och hur Jesus Kristus undervisade om att älska sina fiender i Matteus 5:44.
Jag fick ett mail skickat av en vän angående en artikel som min vän fick ett svar av från en ateist i en debatt. Min vän undrande om jag sett denna artikel och vilken respons jag kunde erbjuda till den.
Detta är insändaren:
Jag förstod snabbt att avsändaren var av satirisk natur för att angripa kristna människor att de väljer ignorera delar av bibeln.
Insändare som denna är att lätta bemöta men kräver oftast omfattande svar. Själv hade jag inte sett den förut men det ska bli njutbart att gå igenom den utan ens att behöva gå igenom varje vers i insändaren.
När det kommet till Gamla Testamentets verser som detta måste man komma ihåg till vilka förbundet var riktad till:
3 Moseboken 26:46 Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.
En ateist kanske då kontrar med Matteus 5:17-19:
Matteus 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19 Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket.
Som svar i det fallet: Detta är vad jag kommit fram till då en del av detta är hämtad från kyrkofadern Augustinus svar till Manikeisten Faustus.
Detta är applicerad på fariséerna som lärde lagen i ord, men som de bröt i gärning. (Anser att bla Paulus ord i Romarbrevet 2:17-29 sammanfattar detta på ett någorlunda sätt.) Kristus säger om Fariséerna på en annan plats i evangeliet: Matteus 23:3 Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. Så här tillägger Jesus Kristus också: För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matteus 5:20). Är såvida inte du ska göra både det dem gör och lär ut vad de lär ut utan att göra, du kommer inte in i himmelriket.
Denna lag därför som fariséerna undervisade utan att hålla, och som Kristus säger att han har kommit för att inte upphäva, men för att uppfylla för denna lag var förbunden med Moses stol (Matteus 23:2 och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol) som fariséerna satt på vem för de sa utan göra, är för att höras men inte imiteras.
Så det Jesus säger i Matt 5:17-20 är riktad mot de judiska lärda och prästerskap hyckleri på hans tid som lärde ut lagen men följde inte den i praktik. Det har ingenting att göra med folk mer än 2000 år senare och som är inte Israeliter och som inte satt sig på Moses stol.
Nästa steg blir att gå igenom versernas bakgrund i insändaren då jag endast kommer gå igenom några av verserna och inte alla då vissa av dem förtjänar ett svar men inte alla.
Exodus 21:7 Om någon har sålt sin dotter som slavinna, skall hon inte friges på samma sätt som de andra slavarna.
Detta är en sån typisk ”gatch you” bland Kristendomens kritiker att den verkligen förtjänar ett svar.
Först och främst ska vi notera att många barbariska nationer, som thrakierna (Herodotos 5:6), brukade regelbundet sälja sina döttrar.
Among the rest of the Thracians, it is the custom to sell their children for export and to take no care of their maidens, allowing them to have intercourse with any man they wish.
Bland hebréerna var sådana försäljningar, jämförelsevis sett, sällsynta; men ändå inträffade de ibland, till följd av extrem fattigdom, Nehemja 5:5: ”Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner och döttrar bli slavar – ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.”
Kvinnor som säljs på detta sätt kan göra anspråk på sin frihet efter sex år om de väljer (5 Mosebok 15:12-17); men om de köptes för att vara hustrur fick de ytterligare skydd. Om avsikten genomfördes skulle de ha rätt till status som hustrur under hela sin livstid, trots att deras män ingick ytterligare äktenskap (2 Mos 21:10). Om en kvinna istället för att bli sin köpares hustru överlät honom till sin son, skulle hon åtnjuta alla rättigheter som en dotter har (2 Mos 21:9).
________________________________________
3 Moseboken 25:44 Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45 Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom
Det gamla samhället grundades på slaveri.
Aristoteles hade följande att säga om slaveri: The investigation of everything should begin with its smallest parts, and the primary and smallest parts of the household are master and slave, husband and wife, father and children
Den antika världen var full av slaveri. I Assyrien, Babylon, Egypten, Rom, etc. var bruket att äga slavar vanligt.
I de flesta av dessa kulturer var tillämpningen barbarisk. Slavar var inte ”människor”. De var lösöre, bara saker, ägodelar som skulle användas, missbrukas eller till och med bortskaffas efter befälhavarens infall. Slavar kan torteras eller mördas på ägarens befallning. Sådan grymhet är inte förenlig med Guds vilja.
Den mosaiska regimen föddes in i en värld där slaveriet redan var ett ”blomstrande företag”. Inom den hebreiska kulturen var en nivå av träldom både erkänd och reglerad.
Eftersom detta kräver ett längre svar sammanfattar jag endast en del av följande länk:
2 Moseboken 35:2 Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas.
En anledning till att sabbatsbrottet straffades så hårt av den judiska lagen är att det var ett underförstått förnekande av Gud att vara världens Skapare. Ty sabbaten är ett tecken (2 Mosebok 31:13) genom vilket tillbedjarna av den ende sanne Guden, som skapade världen, skiljdes från de avgudadyrkande nationerna, som trodde att världen var evig och som tillbad solen och månen, och stjärnor, och en mängd namngivna gudar, kränkningen av denna institution innebar eller ledde till ett avhopp från den sanna religionen till polyteism och avgudadyrkan.
2 Mos 31:17 Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.
Om man läser förgående verser (31:13-16) handlar det om att hålla sabbaten. Så att Gud ”vilade” handlade om att människan upphör med arbete, en sabbatsvila helgad åt Herren, se vers 2 Mos 31:15.
________________________________________
5 Mos 21:18 Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, 19 skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. 20 De skall säga till stadens äldste: Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super. 21 Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta.
It appears that this law was intended to limit the powers of the pater familias: the head of the household could no longer punish the defiant son himself, according to his own whim, but had to bring him before the elders (i.e., judges) for punishment. In earlier laws (eg., Hammurapi Code, nos. 168, 169) only the father had to be defied; in biblical law it must be both father and mother, and the father cannot act without the mother’s concurrence. If either was dead (Sif. Deut. 219) or refused to join in the prosecution, the son could not be indicted (Sanh. 8:4), but it was not necessary that father and mother should be validly married to each other (Sanh. 71a).
There is no record of a rebellious son ever having been executed, except for a dictum of R. Jonathan stating that he had once seen such a one and sat on his grave (Sanh. 71a). However, it is an old and probably valid tradition that there never had been, nor ever will be, a rebellious son, and that the law had been pronounced for educational and deterrent purposes only, so that parents be rewarded for bringing their children up properly (ibid.; Tosef. Sanh. 11:6).
Insändaren ljuger också om 3 Moseboken 24:10-16 samt 3 Moseboken 20:14. I båda fallen handlar det om att smäda Guds namn i första exemplet och i andra exemplet om en man skulle ta både en kvinna och hennes mor till hustru vilket var en skändlighet.
En fråga jag fick: Kingdom of God is not eating and drinking,Romans 14:17, eat and drink at my table in my kingdom ,Luke 22:30
Which is correct?
Mitt svar: Romarbrevet 14:13 Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. 14 I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent. 15 Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud. Låt inte din mat bringa den i fördärvet som Kristus dog för. 16 Se till att man inte talar illa om det goda som är ert. 17 Ty Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden.
Lukas 22:30 Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Ett svar jag hittade om Romarbrevet 14:17: Paulus påminner den kristna troende om att de inte kom till tro på Kristus bara för att äta kött och dricka vin. Dessa friheter från lagens begränsningar är verkliga och meningsfulla, men de är inte poängen med Guds rike.
Ett svar till Lukas 22:30: Att du får äta och dricka av himlens glädjemåls andliga bankett som i Skriften är olika tider jämfört med en fest eller bankett.
Sitta på troner. Judas är undantagen från värdigheten i detta stora löfte. För det är troligt att han hade gått ut innan Herren talade dessa ord. De är likaså undantagna, (Johannes 6:66) efter att ha hört orden i ett mysterium, vände tillbaka och gick bort.
De som inte tror på treenigheten brukar lyfta fram verser från Nya Testamentet för att stödja deras tro att treenigheten inte är sann. Här jag jag samlat ihop två exempel med svar från bibelkommentarer som James Coffman och John Gill.
Jesus was limited in performing miracles
One time when Jesus tried to heal a blind man, the man was not healed after the first attempt, and Jesus had to try a second time (Mark 8:22-26).
And he took hold of the blind man by the hand, and brought him out of the village; and when he had spit on his eyes, and laid hands upon him, he asked him, Seest thou aught?
Took him out of the village …
Although not so stated here, this was, in all probability, for the purpose of privacy, as in the case of the deaf-mute, and for the same purpose of preventing any allegation that the spittle was necessary to the cure. Just why Christ occasionally resorted to such practice is not known to us; but, as in the case of the deaf-mute, it appears to have been necessary for the instruction of the blind man. Dummelow observed that:
The man was healed in stages, probably because his faith was imperfect. Jesus first strengthened his faith by partly healing him, and then; when his faith was adequate, completed the cure.J. R. Dummelow, Commentary on the Holy Bible (New York: The Macmillan Company, 1937), p. 728.
In this connection, it should be remembered that they were the citizens of Bethsaida who brought this man to Jesus; and that city was noted for its unbelief and rejection of the Lord.
Matteus 11:20 Sedan började han anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: »21 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska.
And he looked up, and said, I see men; for I behold them as trees, walking.
This is a rare case of Jesus’ performance of such a wonder in stages, which can only be attributed to the lack of faith in the blind man, a fact that appears certain in the light of Jesus’ forbidding him to re-enter the village noted for unbelief.
Kritik nummer 2 Once a woman was healed of her incurable bleeding. The woman came up behind him and touched his cloak, and she was immediately healed. But Jesus had no idea who touched him:
‘At once Jesus realized that power had gone out from him. He turned around in the crowd and asked, ‘Who touched my clothes?’ (Mark 5:30)
Svar: Och om man fortsätter läsa texten finner vi följande: Markus 5:31 Lärjungarna sade: »Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!« 32 Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.
John Gill om Mark 5:30: Turned him about in the press, and said, who touched my clothes?
that is, turned himself towards the woman behind him, though the press was so large about him, and asked who touched his clothes; not for his own sake, who knew very well who had done it; but that the cure might be known to others: not for the sake of ostentation and popular applause, but for the manifestation of his glory, and for the glory of God, and for the strengthening the faith of Jairus, who was with him, and with whom he was going to raise his daughter to life; and also that he might have an opportunity of showing forth, and commending this poor woman’s faith, and of confirming the cure wrought, and of dismissing her with the utmost pleasure and joy.
Brand ryckt ur elden 